Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Förebådande aningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
glödande kinder och med en onaturlig glans i ögonen i följd
af den i hennes ådror smygande febern.
S:t Clare hade ropat på henne för att visa en liten
bild han köpt åt henne; men hennes utseende, då hon nu
kom, berörde honom smärtsamt. Det gifves ett slags
skönhet, så i ögonen fallande ocli likväl af så förgänglig art,
att vi ej kunna uthärda att se densamma. Hennes far slöt
henne häftigt- i sina armar och glömde nästan, hvad han
ämnat säga henne.
»Eva, älskling, du känner dig ju bättre nu, eller hur?»
»Pappa», sade Eva med ovanlig bestämdhet, »jag har
något, som jag länge önskat säga dig. Jag vill säga det
nu, innan jag blir svagare.»
S:t Clare bäfvade, då Eva satte sig på hans knä. Hon
lutade sitt hufvud mot hans bröst och sade:
»Det tjenar till intet, pappa, att längre behålla det för
mig sjelf. Den kommer snart, den stund, då jag måste
lemna dig. Jag går bort och kommer aldrig åter!» Och
Eva snyftade.
»Ah, hör nu, min älskade lilla Eva!» sade S:t Clare, och
darrade, ehuru ban talade i munter ton. »Du har blifvit
nervös och nedstämd; du får ej ge rum åt sådana sorgliga
tankar. Se här, jag har köpt dig en liten gipsbild.»
»Nej, pappa», sade Eva ocli sköt sakta bilden åt sidan,
»du får ej bedraga dig. Jag är icke alls bättre, det vet jag
alldeles säkert; och jag kommer inom kort att gå bort.
Jag är icke nervös — icke nedstämd. Om det ej vore för
dig, pappa, och för mina vänner, skulle jag känna mig
fullkomligt lycklig. Jag vill gå bort — snart!»
»Men, älskade barn, hvad är det som gjort ditt stackars
lilla hjerta så sorgset? Du har ju fått allt, som kan göra
dig glad, eller hur?»
»Jag skulle hellre vilja vara i himlen, och likväl — för
mina väuners skull ville jag gerna lefva. Det är så mycket
här, som gör mig sorgsen, så mycket som jag tycker är
förskräckligt. Jag ville hellre vara der; men jag vill ej
lemna eder; — detta krossar nästan mitt hjerta!»
»Hvad är det, som gör dig sorgsen oc-h som synes dig
så förskräckligt, Eva?»
»Ah, det är sådant som sker och som alltid sker. Jag
känner sorg för våra stackars tjenare; de älska mig så
innerligt och äro alla så goda och vänliga mot mig. Jag
önskade, pappa, att de vore fria allesammans.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
