Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Den lilla evangelisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
är en förståndig qvinna, och hon ser nu lika klart i saken
som jag.»
Miss Ofelia hade jemnt upp så stor förmåga att vredgas,
som är lämplig för hvarje duglig husmor, och denna
förmåga hade nu satts i liflig verksamhet genom barnets okynne
och förstörelselusta; och säkerligen torde många af mina
läsarinnor nödgas erkänna, att de under samma
omständigheter skulle hafva erfarit detsamma som hon. Men Maries
ord blefvo henne för starka, så att hon genast svalnade.
»Jag skulle ej för allt i verlden vilja ha barnet
behandladt på sådant sätt», sade hon, »men sannerligen,
Augustin, jag förstår, hvad som är att göra. Jag har lärt
och förmanat henne, och talat tills jag blifvit trött; jag har
agat och bestraffat henne på alla sätt jag kunnat uttänka,
och ändå är hon alldeles densamma som hon var genast
hon kom.»
»Kom hit, Tops, din markatta!» sade S:t Clare, kallande
barnet till sig.
Topsy gick fram till honom; hennes runda, hvassa ögon
glittrade och blinkade af en viss rädsla blandad med hennes
vanliga illparighet.
»Hvarför uppför du dig på detta sätt?? sade S:t Clare,
som ej kunde undgå att finna sig road af barnets
ansigts-uttryck.
»De’ ä’ väl derför att mitt hjerta är så syndigt», sade
Topsy undergifvet; »miss Feely säger så.»
»Kan du ej se, hur mycket miss Ofelia gjort för dig?
Hon säger, hon gjort allt, hon kan finna på.»
»Ja visst, mas’r! Gamla missus brukade säga så, hon
ock. Hon piskade mig allt bela hopen hårdare och brukade
slita af mig håret och slå hufvu’t mot dörrposten; men de’
tjenade till ingenting med mig! Jag tänker, om de skulle
slita hvartenda hårstrå af mitt hufvud, skulle de’ inte hjelpa
de’ minsta; — jag är så elak! Ack, jag ä’ ju bara en
neger, vet jag!»
»Nåväl, jag måste få bli af med henne», sade miss
Ofelia. »Jag står ej ut längre med detta elände.»
»Godt; men jag skulle gerna vilja göra dig en fråga»,
sade S:t Clare.
»Hvilken då?»
»Jo, om ditt evangelium ej är nog mäktigt för att frälsa
ett hednabarn, som du har här hemma och alldeles för dig
sjelf, hvartill tjenar det då att skicka ut en eller ett par
stackars missionärer med detta evangelium ibland tusen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
