Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Den lilla evangelisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
Hvilka ansträngningar det nu var, som Marie häntydde
på, torde ej hafva varit så lätt att afgöra; detta var den
anmärkning, som S:t Clare helt stilla gjorde för sig sjelf,
under det han, en äkta man så hårdhjertad som trots någon,
fortfor att röka, tills slutligen en vagn körde fram till
verandan och Eva och miss Ofelia stego ur.
Miss Ofelia gick raka vägen till sitt rum, för att lägga
af sig hatt och sjal, såsom hon alltid plägade göra, innan
hon yttrade ett ord i någon fråga. Under tiden gick Eva
vid S:t Clares helsning och satte sig på hans knä och gaf
honom en beskrifning på den gudstjenst, de bevistat.
De fingo snart höra höga rop från miss Ofelias rum,
hvilket i likhet med-det, der de sutto, stod öppet mot
verandan, — rop, blandade med häftiga förebråelser mot någon
derinne.
»Undrar just, hvilka nya skälmstycken Topsy nu hittat
på», sade S:t Clare. »Det der oväsendet får nog skrifvas
på hennes räkning, gissar jag.»
Ögonblicket derefter kom miss Ofelia i högsta
förtrytelse in och släpade brottslingen med sig.
»Fram med dig nu!» sade hon. »Jag skall låta din
master veta, hvad du gjort.»
»Hvad är det nu fråga om?» sporde Augustin.
»Jo, saken är, att jag nu ej vill bli plågad med den
här ungen längre. Det är mer, än jag kan stå ut med;
kött och blod uthärda det ej. Jag stängde in henne och
gaf henne en psalm att lära sig; men hvad gör hon? Jo,
hon vädrar upp, hvar jag gömt mina nycklar, och så går
hon till min byrå och tar ut en hattgarnering och klipper
sönder den i bitar för att göra dockkläder deraf. Jag har
aldrig i mitt lif varit med om något dylikt.»
»Jag sade dig ju, kusin», sade Marie, »att du skulle
finna, det dessa kräk aldrig kunna uppfostras utan stränghet.
Finge jag som jag ville», fortsatte hon med en förebrående
blick på S:t Clare, »så skulle jag skicka bort ungen och få
henne grundligt piskad; ja, jag skulle låta piska henne,
tills hon ej kunde stå på sina ben!»
»Tviflar ej derpå», sade S:t Clare. »Qvinnorna ha så
älskliga metoder! Jag har ej träffat ett dussin qvinnor,
som ej med god smak skulle halfvägs slå ihjel en häst eller
en slaf, om de finge hållas med dem, och om ej männen
jade sig emellan.»
»Du tycks just ej ha stort gagn af ditt pjåskiga sätt
att behandla folk, S:t Clare», sade Marie, »Kusin Ofelia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
