Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
burna af vackra statyetter, florsgadiuer, liknande dem öfver
sängen. Ett lätt, fantastiskt arbetad t bambubord stod i
midten af rummet och på detsamma en marmorvas i form
af en hvit lilja med dess knoppar, hvilken vas alltid var
fylld med blommor. På detta bord lågo Evas böcker och
små leksaker, samt ett fint arbetadt skrifställ af alabaster,
som hennes fader hade skaffat henne, då ban såg hennes
bemödanden att öfva sig i skrifning. Derjemte fanns i
rummet en kamin, på hvars marmorkrans stod en skönt
arbetad bild af Jesus mottagande små bam, och på båda sidor
om densamma marmorvaser, som det var Toms stolthet och
glädje att hvarje morgon förse med buketter. Två eller tre
utsökta taflor, framställande barn under olika förhållanden,
prydde väggen. Kort sagdt, hvart man än vände ögat,
mötte man bilder af barnslig oskuld, skönhet och frid. Evas
barnaögon öppnades aldrig för morgonens ljus, utan att
genast möta något, som var egnadt att väcka ljufva och
sköna tankar i hennes hjerta.
Den skenbara förbättring, som en tid visat sig hos Eva
och gjort att hon tycktes kraftigare, försvann snart; alltmer
sällan hörde man hennes lätta steg på verandan, och allt
oftare fanns hon liggande på en liten soffa vid det öppna
fönstret med de stora, djupa ögonen fästade på vågorna,
som höjde och sänkte sig i sjön utanför.
Det var ungefär midt på eftermiddagen som hon sålunda
låg och hvilade, med bibeln till hälften öppnad och hennes
smala genomskinliga fingrar mellan dess blad, då hon
plötsligt från verandan hörde moderns röst, som nu hade ett
skarpt tonfall.
»Hör du, slyna, hvad är det nu för nytt skälmstycke
du haft för dig? Du har plockat af blommor, tycks cletl»
— och Eva hörde ljudet at en kraftig örfil.
»Ack missis, det är ju för miss Eva», hörde hon svaras
af en röst, som hon igenkände såsom Topsys.
»Jaså, miss Eva! Jo, det var just en präktig ursäkt!
Du inbillar dig, att hon behöfver dina blommor, du negerodåga!
Gå din väg!»
I samma ögonblick var Eva uppe från sin hvilobädd och
ute på verandan.
»Ack, låt henne vara, mamma! Jag vill gerna ha de
der blommorna; gif hit dem; jag önskar få dem!»
»Men Eva, ditt rum är ju fullt af blommor.»
»Jag kan ej få för många», sade Eva. »Topsy, gif
hit dem!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
