Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
Topsy, som genast stannat med sänkt hufvud, kom nu
fram och bjöd henne blommorna. Hon gjorde det med ett
utseende af tvekan och blyghet, som var helt olika hennes
vanliga framfusighet och liflighet.
»Det är en vacker bukett», sade Eva, då hon fick
se den.
Buketten var snarare besynnerlig än vacker; den bestod
af lysande, eldröda geranier och en enda hvit japonica
med glänsande blad. Den var bunden med tydlig blick för
färgkontrasten, och insatsen af hvarje blad var noga
beräknad.
Topsy syntes glad, då Eva sade: »Topsy, du binder
ju buketter riktigt vackert. Här, i den här vasen har jag
inga blommor. Skulle du ej vilja för hvar dag sätta dit
några?»
»Nej, det här är då för galet!» sade Marie. »Hvad i
all verlden vill du med detta?»
»Tänk ej derpå, mamma! Du vill nog tillåta Topsy
göra det, eller säg?»
»Naturligtvis! Allt hvad du vill, älskling! — Topsy, du
hör hvad din unga missis önskar; glöm nu ej att lyda henne!»
Tops}’ gjorde en kort nigning, och då hon vände sig
om, såg Eva en tår trilla ned på hennes mörka kind.
»Ser du, mamma, jag visste att stackars Topsy gerna
ville göra något för mig», sade Eva till modern.
»Dumheter! Det är endast för att hon tycker om att
göra skälmstycken. Hon vet, att hon ej får plocka blommor,
— derför gör bon det; det är alltsammans, men om du
önskar, att hon skall plocka dem, så gerna för mig.»
»Mamma, jag tror Topsy är annorlunda än hon förr
var; hon försöker nu att bli en god flicka.»
»Hon kommer nog att få försöka länge, innan hon blir
god», sade modern med ett likgiltigt skratt.
»Men, mamma, du känner ej stackars Topsy. Hon har
ständigt haft alla emot sig.»
»Icke sedan hon kom till oss, tänker jag. Man har ju
talat till henne och förmanat henne, och gjort allt möjligt,
som kan göras för henne, och lika afskyvärd är hon ändå,
och kommer väl alltid att bli likadan. Aldrig skall man
kunna göra något af den slynan.»
»Men, mamma, det är ju så stor skilnad att bli
uppfostrad som jag blifvit, med så många vänner och så mycket,
som bör göra mig god och lycklig, och att bli uppfostrad,
som Topsy blifvit ända tills hon kom till oss!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
