Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
»Jag önskar att få alla våra tjenare samlade här; jag
har något jag måste säga dem», sade Eva.
»Må så ske!» sade S:t Clare i en ton af bitter
undergifvenhet.
Miss Ofelia sände bud, och snart voro samtliga
tje-narne samlade i rummet.
Eva låg bakåtlutad på sin soffa; hennes hår hängde
löst omkring hennes ansigte; rodnaden på hennes kinder
afstack bjert mot hennes marmorhvita hy och mot hennes
afmagrade ansigte och lemmar. Hennes stora ögon med det
nästan öfverjordiska uttrycket fastades allvarligt på hvar och
en af de närvarande.
Det uppstod en plötslig rörelse bland tjenarne. Barnets
själfulla anlete, de afklippta långa hårlockarne, som lågo
omkring henne, faderns bortvända ansigte och moderns
snyftningar, allt detta anslog lifligt de känsliga och
lättrörda negrerna; och efter som de kommo in, sågo de på
hvarandra, suckade och skakade på hufvudet. Det rådde
djup tystnad i rummet, som på en begrafning.
Eva reste sig och blickade länge och allvarligt rundt
omkring på hvar och en af dem. De tycktes alla sorgsna
och uppmärksamt väntande, hvad hon skulle säga. Flere
af qvinnorna gömde ansigtet i sina förkläden.
»Jag skickade efter er, mina kära vänner», sade Eva,
»derför att jag håller af er. Ja, jag håller af er alla; och
jag har något att säga er, som jag önskar I alltid mån
minnas .... Jag kommer att skiljas från er. Om några få
veckor skolen I ej mer se mig.»
Här afbröts barnet af ett utbrott af suckar, snyftningar
och klagan, som förnams från alla närvarande, och hvaruti
hennes svaga röst ej vidare kunde höras. Hon väntade en
stund och sade sedan i en ton, som kom dem alla att
återhålla sina snyftningar:
»Om I hållen af mig, fån I ej afbryta mig på detta
sätt. Hören på hvad jag har att säga. Jag vill tala med
er om edra själar. Jag fruktar, många af er äro mycket
sorglösa. I tanken endast på denna verlden. Jag vill
påminna er om, att det finnes en annan, en skön verld, der
Jesus bor. Jag går dit, och äfven I kunnen komma dit;
den verlden är för er lika mycket som för mig. Men om
I viljen komma dit, ian I ej lefva ett fåfängligt, sorglöst
och tanklöst lif; I måsten bli kristna. I måsten tänka på
att I alla kunnen bli änglar, änglar för evigt. Om I viljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
