Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. »Det sista verlden har att gifva»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
»Hur vet du, att det finns en Kristus, Tom? Du har
ju aldrig sett Herren.»
»Känt honom i min själ, mas’r —, känner honom i
denna stund 1 Ack, masr, då jag blef såld bort från min
gamla hustru och barnen, var jag nära att förtvifla. Jag
kände som om intet återstode för mig; och då stod Herren
hos mig, och han säger: »Frukta icke, Tom»; och han
sänder ljus och glädje i ens arma själ — gör allt så
fridfullt; och jag är så lycklig och älskar alla och känner sådan
lust att höra Herren till och att få hans vilja gjord och
att vara just der han vill sätta mig. Jag vet att detta ej
kan komma från mig, ty jag är en stackars, ömklig varelse;
det kommer från Herren, och jag vet att han vill göra
detsamma för mas’r.»
Tom talade under strida tårar och med halfqväfd röst.
S:t Clare lutade sitt hufvud mot hans axel och tryckte hans
grofva, trofasta svarta hand.
»Tom, du håller af mig», sade han.
»Jag ville gifva ut mitt lif på denna välsignade dag,
för att se mas’r som en kristen.»
»Stackars tokiga gosse», sade S:t Clare och reste sig
till hälften. »Jag är ej värd att älskas af ett så godt, ärligt
hjerta, som det du har.»
»O mas’r, de’ är allt flere än jag, som älska er —;
den välsignade Herren Jesus älskar er.»
»Hur vet du det, Tom?» sade S:t Clare.
»Känner det i mitt hjerta. O mas’r! Kristi kärlek
öfvergår allt förstånd!» —
»Sällsamt!» sade S:t Clare, vändande sig bort; »att
historien om en menniska, som lefde öch dog för
adertonhundra år sedan, kan än i dag verka så på menniskor! —
Men han var ingen menniska», tillade han plötsligt. »Ingen
menniska har egt en så lång och fortlefvande makt! O,
att jag kunde tro hvad min moder lärde mig, och bedja,
såsom jag bad då jag var barn!»
»Om mas’r tillåter», sade Tom, »miss Eva plägade läsa
detta så vackert. Jag skulle önska, mas’r ville vara så god
och läsa det. Jag har så svårt att få något läst nu, då
miss Eva är borta.»
Det kapitel Tom anvisade var det elfte af evangelisten
Johannes, den rörande skildringen af Lasarus’ uppväckelse.
S:t Clare läste det högt, men gjorde ofta uppehåll, för att
bekämpa den rörelse han erfor vid den gripande berättelsen.
Tom låg på knä framför honom med hopknäppta händer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
