Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Återförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
uppfattning, än många andra, hvilkas hela lif styres och
ledes deraf. Hos sådana andar är förakt för religionen ett
fruktansvärdt förräderi, en verklig synd till döds.
Brt Clare hade aldrig uppträdt mecl anspråk på att vilja
anses som en kristen, och med sin medfödda skarpsynthet
insåg han till fullo de stora kraf, som kristendomen stälde
på menniskan, och i följd deraf ryggade han tillbaka för
hvad han på förhand fann sitt samvete komma att fordra,
om ban en gång inlät sig på att blifva kristen. Ty så
oefterrättlig är menniskonaturen, särskildt i fråga om det
andliga, att hon finner det i allo bättre att icke alls inlåta
sig derpå, än att göra en början dermed och sedan komma
till korta.
S:t Clare var likväl i många afseenden en annan, än
ban förut varit. Han läste med allvar och flit sin lilla
Evas bibel; han tänkte mera nyktert och praktiskt, än förut,
på förhållandet till sina slafvar — tillräckligt åtminstone
för att blifva i hög grad missnöjd med både sitt förflutna
och närvarande lif. Särskildt började ban, strax efter sin
återkomst till New-Oiieans, vidtaga de lagliga åtgärder, som
voro nödiga för Toms frigifning, hvilken skulle ega rum,
så snart de nödiga formaliteterna kunnat fullgöras.
Emellertid fäste han sig för hvarje dag mera vid Tom. Det
fanns intet i verlden, som tycktes så mycket erinra honom
om Eva; ban yrkade derför på att ständigt hafva Tom i
sin närhet, och ehuru han i allmänhet var för högdragen
och otillgänglig för att visa sina djupare känslor, kunde
han nästan tänka högt inför Tom. Och ingen skulle heller
hafva förvånat sig deröfver, om han sett det uttryck af
innerlig tillgifvenhet, hvarmed Tom ständigt följde och
betraktade sin husbonde.
»Nåväl, Tom», sade S:t Clare dagen efter sedan ban
börjat vidtaga de lagliga åtgärderna för hans frigifning,
»jag håller nu på att göra dig till en fri man, så att det
är bäst du packar din kappsäck och gör dig färdig för
resan till Kentucky.»
Den plötsliga glädjestråle, som bröt fram öfver Toms
ansigte, då ban nu upplyfte sina händer och
utbrast:-»Prisad vare Herren!» gjorde S:t Clare i viss mån missnöjd;
ban tyckte ej om att Tom skulle så gerna lemna honom.
»Du har väl i det bela ej haft det så svårt hos mig,
tänker jag, och ändå blir du så glad, Tom», sade han torrt.
»Nej, nej, mas’r; det är ej detta —, det är att jag skall
bli fri! Detta är det, som gör mig så glad.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
