Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Återförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
Samtalet afbröts bär, då man anmälde, att det kommit
-besökande.
Marie S:t Clare kände förlusten af Eva så djupt, som
det var benne möjligt att känna något; ocb som hon hade
en framstående förmåga att göra alla andra lika olyckliga,
som hon sjelf kände sig, så fingo hennes närmaste tjenare
nu dess större skäl att sörja öfver förlusten af deras unga
herskarinna, hvilkens intagande sätt och saktmodiga
medlande ofta hade skyddat dem för hennes moders despotiska
och sjelfviska fordringar. Särskildt kändes det svårt för
stackars gamla dadda, som, med våld sliten från all
förbindelse med sin familj, hade funnit, en viss ersättning och
tröst hos Eva; — hon var nu efter förlusten af henne nästan
alldeles förtviflad. Hon grät dag och natt, och var genom
öfvermåttet af sin sorg mindre än annars rask och påpasslig
i sin tjenst hos sin matmor, hvilket medförde en ständig
storm af förebråelser öfver den värnlösa varelsen.
Miss Ofelia kände ock förlusten djupt, men i hennes
goda, ärliga hjerta bar sådant frukt för evigt lif. Hon vardt
deraf mera uppmjukad, mer mild, och ehuru fortfarande
lika trägen i sin pligtuppfyllelse, skedde allt nu fridfullare
och lugnare än förut, så att man kunde märka, att hon ej
förgäfves gick till råds med sitt hjerta. Hon undervisade
ännu flitigare än förut Topsy — i synnerhet i bibeln —;
hon drog sig nu ej längre tillbaka från hennes närhet och
visade ej heller denna knappt dolda vämjelse vid henne
som förut, enär hon ej nu mera erfor någon sådan. Hon
betraktade henne mera i ett mildare ljus, såsom Eva
hade lärt henne; hon såg i henne endast en odödlig varelse,
som Gud hade gifvit henne för att ledas in på dygdens och
salighetens väg. . Topsy blef ej med ens en kristen, men
Evas lif och död hade verkat en märkbar förändring hos
henne. Den oåtkomliga sorglösheten var försvunnen; der
fanns nu hos henne känslighet, hopp, längtan och sträfvan
efter det goda — en sträfvan visserligen oregelbunden, ofta
hämmad och afbruten, men snart åter ånyo upptagen.
En dag, då miss Ofelia skickat efter Topsy, kom denna
brådskande och gömde i detsamma något i sin barm.
»Hvad har du för dig nu igen, din slyna? Du har
stulit något; jag är viss derpå», sade lilla Rosa myndigt;
hon hade blifvit skickad att kalla Topsy och grep henne
hårdt i armen.
»Låt mig vara, miss Rosa», sade Topsy och slet sig lös
från henne; »ni har ingenting att göra med det häri»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
