Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Återförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
norden eller södern. Du ser, kusin, jag önskar, att man må
vara rättvis mot oss. Vi äro i en svår ställning. Vårt
förtryck af negrerna är mer uppenbart; men den okristliga
fördomen i nordstaterna mot negrerna är ett förtryck nära
nog lika grymt som vårt.»
»Ja, kusin, jag vet det är så», svarade miss Ofelia. »Jag
vet det var så med mig, tills jag fann det vara min pligt
att öfvervinna denna känsla; men nu bar jag öfvervunnit
den. Ocb jag vet det finnes många rättsinniga i
nordstaterna, som i detta afseende endast behöfva undervisas om
hvad som är deras pligt. Det behöfs visserligen större
sjelf-försakelse dertill att emottaga hedningar hos oss än till att
skicka missionärer till dem; men jag tror vi skulle kunna
göra äfven det förra.»
»Ja, nog skulle du göra det; derom är jag öfvertygad»,
sade S:t Clare. »Jag skulle vilja se, hvad du ej gjorde, om
du trodde det vore din pligt.»
»Nå, jag är väl ej så ovanligt god heller», inföll miss
Ofelia. »Det finnes många andra, som skulle göra på samma
sätt, om de såge saken som jag. Jag ämnar nu taga Topsy
med mig hem, då jag reser. Jag gissar, att många skola
undra derpå till en början; men jag tror de skola förmås
att betrakta saken, som jag. För öfrigt vet jag nog, att der
finnes en hel mängd i norden, som skall handla precis som
du sagt.»
»Ja, men de äro väl endast ett mindretal; ocb om vi
skulle börja att sätta våra slafver i frihet i någon betydande
mängd, skulle vi nog snart få höra af er.»
Miss Ofelia svarade ej. Det blef några ögonblick tyst
i rummet. Öfver S:t Clares ansigte hvilade ett sorgset,
drömmande uttryck.
»Jag förstår ej, hvad som kommer mig att tänka så
mycket på min moder i afton», sade ban. »Jag har en så
underlig förnimmelse, som vore hon helt nära mig. Jag
tänker ständigt på saker, som hon brukade säga mig. Undrar
hvad det är, som stundom ställer det förflutna så klart och
tydligt inför oss.»
S:t Clare gick ännu några minuter fram och åter i
rummet; sedan sade han:
»Jag tror att jag går ut i staden en stund och hör efter
nyheter för dagen.»
Han tog. sin hatt och gick ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
