Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Återförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
Tom följde honom öfver gården till porten och frågade
om han fick ledsaga honom.
»Nej, nej, min gosse!» sade S:t Clare. »Jag kommer
igen om en timme.»
Tom satte sig ned på verandan. Aftonen var vacker
och månljus, och Tom satt och betraktade vattenstrålen i
springbrunnen, hur den steg uppåt och sedan föll ned, samt
lyssnade till vattnets plaskande. Tom tänkte på sitt hem,
och att han skulle vara fri och kunna, när han ville,
återvända till de sina. Han tänkte på huru han skulle arbeta
för att friköpa sin hustru och sina gossar. Han kände med
ett slags tillfredsställelse på sina fasta armmuskler, och tänkte
på, att de snart skulle tillhöra honom sjelf och hur han
med dem till hjelp skulle kunna förskaffa sin familj friheten.
Sedan tänkte ban på sin ädle husbonde, och på samma
gång bad ban, såsom han alltid brukade, en bön för
honom. Derpå öfvergingo hans tankar till Eva, hvilken ban
nu förestälde sig bland änglarne i himmelen, och ban
tänkte så länge på henne, att han till slut tyckte sig se
hennes väna ansigte under de gyllene lockarne blicka på
honom utur vattenstrålarne vid springbrunnen. Och under
dessa betraktelser föll ban i sömn och drömde? att ban såg
henne komma sväfvande emot sig, alldeles som hon plägade
komma medan hon lefde, med en jasminkrans i sitt hår
och med ansigtet ocb ögonen strålande af fröjd; men då
han betraktade henne nogare, tycktes hon höja sig från
jorden; kinderna voro blekare, hennes ögon hade en
djupare, nästan öfver] or disk glans; en gyllne gloria syntes
omgifva hennes hufvud, och så försvann hon från hans åsyn,
och Tom vaknade vid starka slag på porten och ljudet af
många röster från gatan.
Han skyndade att öppna, och med dämpade röster och
tunga steg kommo några män bärande en menniskokropp,
höljd af en kappa och hvilande på en fönsterlucka. Då
skenet från lyktan föll på hans ansigte, uppgaf Tom ett
högt rop af häpenhet och förtviflan, som ljöd genom
gallerierna, under det bärarne med sin börda gingo fram till den
öppna dörren till förmaket, der miss Ofelia ännu satt vid
sin stickning.
S:t Clare hade gått in på ett kafé för att genomögna
en aftontidning. Under det han satt och läste, uppstod ett
slagsmål mellan två herrar i rummet, hvilka båda voro till
hälften berusade. S:t Clare jemte ett par andra närvarande
gjorde ett försök att skilja dem åt, och S:t Clare fick der-
Onkel Torns stuga. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
