Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. De värnlöse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
till ett sista farväl. Han tryckte armarne hårdt mot bröstet,
höll tillbaka de bittra tårarne och försökte att bedja. Hans
arma gamla själ hade en sådan egendomlig och obetvinglig
förkärlek för friheten, att det blef en svår kamp för honom;
och ju mera han sade: »Ske din vilja 1» dess svårare kände
han det.
Han sökte upp miss Ofelia, hvilken alltsedan Evas död
bemött honom med synnerlig aktning och vänlighet.
»Miss Feely», sade ban, »mas’r S:t Clare lofvade att
göra mig fri. Han sade mig, att han börjat ställa om det
för mig, och om nu miss Feely ville vara god och tala om
det för missis, så skulle hon kanske vilja fullgöra det, efter
det var mas’r S:t Clares önskan.»
»Ja, jag skall tala för dig, Tom, och göra hvad jag
kan», sade miss Ofelia; »men om det beror på fru S:t Clare,
har jag ej stort hopp för dig; emellertid skall jag försöka.»
Detta samtal egde rum några dagar efter händelsen
med Rosa, och under det miss Ofelia var sysselsatt med
förberedelser för sin återresa till norden.
Då hon allvarligt öfvervägde saken för sig sjelf, tänkte
hon, att hon måhända visat sig för häftig vid sitt förra
samtal med Marie, hvarför hon ock nu beslöt att söka
nedstämma sin ifver och uppträda så mildt som möjhgt. Den
goda själen samlade således sina tankar, tog sin stickstrumpa
och beslöt sig för att uppsöka Marie i hennes rum och att
der visa sig så angenäm som möjligt, samt att behandla
Toms affär med all den diplomatiska skicklighet, som stod
henne till buds.
Hon fann Marie liggande utsträckt på en soffa, med
ena armbågen stödjande sig på kuddarne, under det Jane,
som varit ute i butikerna, hade utbredt framför henne några
profvet- af fina svarta tyger.
»Det här, tror jag, blir bra», sade Marie och valde ett
af profven; »fast jag är ej säker om det passar till sorgdrägt.»
»Ack jo, missis», sade Jane munvigt, »fru generalskan
Derbennon hade en klädning af just detta tyg i fjol somras,
då generalen dött; det kläder en verkligen riktigt bra.»
»Hvad tror du om saken?» frågade Marie miss Ofelia.
»Jag tänker det är en modesak», sade denna. »Du kan
bedöma det bättre än jag.»
»Det säkra är», sade Marie, »att jag ej har en enda
klädning, som jag kan visa mig i; och då jag nu går att
upplösa huset och resa härifrån i nästa vecka, så måste jag
bestämma mig för något.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
