Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. De värnlöse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
såväl som den andre, om de ej ta sig i akt.» Och Marie
såg sig omkring med stränga blickar.
Jane sänkte hufvudet och kröp tillsammans, ty hon
kände det som om dessa ord varit ämnade särskildt åt henne.
Miss Ofelia satt stilla ett ögonblick och såg ut som om hon
sväljt något sprängämne och nu var nära att brista sönder.
Men snart besinnade hon, hur ytterligt lönlöst det var att
tvista med en sådan som Marie, tillslöt beslutsamt sin mun,
steg upp och lemnade rummet.
Det var henne svårt att gå tillbaka och säga Rosa, att
hon ej kunnat göra något för henne; och efter en kort stund
kom en af de manliga tienarne och sade, att hans missis
hade befallt honom att taga Rosa med sig till tukthuset,
dit hon ock fördes oaktadt alla tårar och böner.
Några dagar derefter stod Tom i sina tankar vid
verandan, då Adolf der uppsökte honom. Adolf hade efter
husbondens död varit alldeles modlös och otröstlig. Han
visste, att ban alltid varit föremål för Maries misshag; men
så länge hans herre lefde, hade han föga brytt sig derom.
Sedan han nu var borta, hade Adolf sväfvat i ständig fruktan
och bäfvan, okunnig om sitt blifvande öde. Marie ’hade
haft åtskilliga öfverläggningar med sitt juridiska biträde.
Efter att hafva meddelat sig med S:t Clares broder, hade
hon beslutit att sälja egendomen och alla tjenarne, med
undantag af dem som tillhörde henne enskildt, hvarefter
hon med dessa sistnämnde skulle återvända till sin faders
plantage.
»Du vet väl, Tom, att vi alla komma att säljas?» sade
Adolf.
»Hur har du fått höra det?» frågade Tom.
»Jo, jag hade gömt mig bakom gardinerna, då missis
talade med lagkarlen. Om några dagar skola vi skickas
bort att säljas på auktion, Tom.»
»Ske Herrens vilja!» sade Tom; ban korsade armarne
och suckade tungt.
»Vi skola aldrig få en sådan master, som den vi haft»,
sade Adolf bedröfvad; »men jag vill likväl hellre bli såld
fin bära mitt öde i missis’ tjenst.»
Tom vände sig bort; hans hjerta var fullt af
bedröfvelse. Hoppet om frihet och tanken på hans hustru och
barn der borta i Kentucky framträdde för hans tåliga själ,
alldeles som för sjömannen, då han nästan i sjelfva hamnen
lider skeppsbrott, visar sig öfver toppen af någon mörk våg
synen af tornspiran och taken i hans hemlands by, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
