Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Öfverfarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395
dom; koin ihåg det! Glöm ej», sade han, i det han
stampade hårdt med foten och riktade en barsk blick ur sina
grå ögon på Tom — »glöm ej, att nu är det jag, som är
din kyrka. Du begriper — du har att göra, som jag
befaller !»
Det var något inom den tigande svarte mannen som
svarade »nej!» och liksom upprepade af en osynlig röst
framträdde lör honom orden i en gammal profetisk utsaga,
som Eva ofta läst för honom: »Frukta dig icke, ty jag
har förlossat dig; jag har kallat dig vid namn, du är min!»
Men Simon Legree hörde ingen röst. Och denna röst
skulle ban aldrig få höra. Han endast stirrade ett
ögonblick på Toms nedslagna ansigte och gick sedan bort. Toms
kappsäck, som innehöll en vacker och riklig uppsättning af
kläder, tog ban ined sig till skansen på ångaren, der ban
snart var omgifven af båtens besättning. Under många
skTattsalfvor öfver negrer, som ville söka spela herrar, såldes
de olika persedlarne ganska lätt på olika händer, och
slutligen sattes den tomma kofferten på auktion. Det var ett
godt skämt, tyckte de alla, i synnerhet att se, hur Tom såg
efter sina saker, efter som de gingo till den ene eller andre,
och det trefligaste af allt var slutligen auktionen på
kofferten, som gaf anledning till en bel mängd speglosor.
Sedan denna lilla affär var afslutad, stöfvade Simon
åter fram till sin egendom.
»Nå, Tom», sade han, »jag har nu befriat dig från en
del öfverflödig •packning, förstår du. Var nu riktigt rädd
om dina kläder. Det kommer att dröja länge, innan du
får några andra. Jag vill göra mina negrer omtänksamma;
en omgång kläder måste räcka ett år på min egendom.»
Simon gick sedan till den plats, der Emmelina satt,
fastkedjad vid en annan qvinna.
»Se så, sötnos», sade ban och tog henne under hakan,
»se glad ut!»
Den ofrivilliga blick af fasa, fruktan och afsky,
hvarmed flickan såg på honom, undgick honom ej. Han
rynkade pannan af vrede.
»Kom nu inte och gör dig till, jänta! Du får lof att
se hygglig ut, då jag talar dig till, hör du? — Och du
gamla, gula månskenskäring!» sade ban och skuffade till
mulattqvinnan, vid hvilken Emmelina var fastkedjad, »lägg
bort den der uppsynen. Skoja upp dig, säger jagi»
»Och ni alla, säger jag», sade han och gick ett par
steg tillbaka, »se på mig — se på mig — se mig riktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
