Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Öfverfarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
i ögat — riktigt» — och han stampade med foten vid
hvarje paus.
Liksom bländade riktades alla blickar mot Simons
gröngråa stirrande ögon.
»Nå», sade han i det han knöt sin stora, tunga näfve,
så att den nästan liknade en smeds slägga, »ser ni denna
näfve? Försök att lyfta den», fortfor han, i det ban lade
den på Torns hand. »Se nu på dessa knotor! Nåväl, jag
vill säga er, att denna näfve har blifvit så hård som jern
genom att bulta på negrer. Jag har aldrig sett någon
neger, som jag inte kunde slå till marken med ett enda
slag», och ban satte näfven så nära in på Toms ansigte,
att denne blinkade och drog hufvudet tillbaka. »Jag håller
ingen så’n der fördömd uppsyningsman, jag; jag är
uppsyningsman sjelf, och jag säger er, att jag kan se till
mina saker. Ni har hvarenda en att stå på tå för mig,
säger jag er, att lyda qvickt och på fläcken, det ögonblick
jag befaller. De’ ä’ mitt sätt att sköta mig. Hos mig
finner ni ej någon blödighet, derpå kan ni lita. Seså, tänk
er nu för; ty jag visar aldrig någon miskund!»
Qvinnorna drogo ofrivilligt efter andan och hela
gruppen satt med ängsliga och nedslagna ansigten. Under tiden
vände sig Simon på klacken och begaf sig till
utskänkningen på ångaren för att få sig en sup.
»Detta är mitt sätt att börja med mina negrer», sade
ban till en fint klädd herre, som stått bredvid honom under
hans tal till negrerna. »Det är mitt systenf att vara sträng
från början och låta dem veta, hvad de ha att vänta.»
»Verkligen!» sade främlingen och betraktade honom
med samma nyfikenhet, som en forskare, då ban studerar
något ovanligt naturalster.
»Ja i sanning. Jag är ingen af de der plantageherrarne
med fruntimmersfingrar, som låta på alla sätt draga sig vid
näsan af sina uppsyningsman. Känn bara för en gång på
mina knogar och se på min näfve. Jag försäkrar er, köttet
på näfven har blifvit hårdt som sten genom öfning på
negrer; — känn bara på’t.»
Främlingen kände med sitt finger på verktyget i fråga
och sade derpå enkelt: »Ja, det är allt tillräckligt hårdt;
och jag gissar», tillade ban, »att praktiken har gjort ert
hjerta likadant.»
»Jo, jo, det vill jag lofva», återtog Simon med ett
gapskratt. »Tror ej någon skall kunna upptäcka just någon
mjuk punkt hos mig. Jag försäkrar er, att mig lurar ingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
