Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Mörka orter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
Det var en vild och föga befaren väg, som än
slingrade sig fram öfver mörka furuhedar, der vinden dystert
susade, än gick öfver kafvelbroar genom vidsträckta
kärrtrakter, beväxta med cypresser, hvilka med grenarne kransade
af mörk mossa melankoliskt höjde sig från den gyttjiga
marken, hvarest emellanåt en vidrig mockasinorm sågs glida
fram mellan de trädstubbar och spridda grenar, som lågo
här och der och ruttnade i pölarne.
Den är tröstlös nog, denna väg, för de resande, som
med välfylda fickor och på en god häst färdas der fram på
någon affärsresa, men långt vildare och dystrare måste
den förefalla slafven, som här med hvarje steg aflägsnar
sig allt längre från allt, som menniskan älskar och
önskar sig.
Sådana tankar skulle väl hafva rört sig inom enhvar,
som sett det nedslagna och dystra uttrycket hos dessa
svarta ansigten och den allvarliga, lidande blick, hvarmed
de betraktade hvarje föremål, som mötte dem under deras
sorgliga vandring.
Simon deremot körde på, synbarligen i upprymd
sinnesstämning, och tog sig emellanåt en klunk ur en
konjaksflaska, som han hade i fickan.
»Hör upp deri» sade han, i det han vände sig om och
kastade en blick på de nedslagna ansigtena bakom vagnen;
»stäm upp en sång, gossar — genast!»
Männen sågo på hvarandra, och ordet »genast»
upprepades än en gång beledsagadt af en stark smäll med piskan,
som den körande hade i handen.
Tom tog upp en metodistsång:
»Jerusalem, mitt sälla hem,
Dit all min längtan står I
Der ingen sorg skall vara mer,
Men evig fröjd —»
»Tig, du svarte usling!» röt Legree; »tänker du jag vill
höra på ditt läsår skrän? Se så, stäm upp något riktigt
skojigt — och låt det gå fort sen!»
En af de öfriga männen stämde upp en af de
meningslösa visor, som äro vanliga bland slafvarne:
»Massa såg mej klå en katt —
Hej, gossar, hej å’ hål
Han höll på spricka utaf skratt
Hej gossar, hej å’ hå!
Hå, hå, hej å’ hå!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
