Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Öfverfarten - 32. Mörka orter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
399
Det är en naturlig sak för en och hvar, då man hör
någon orda om mycken sorg, att söka säga ett ord till
tröst. Emmeline önskade säga något, men kunde ej finna
på något att säga. Och hvad var väl här att säga?
Liksom efter en tyst öfverenskommelse undveko båda, under
fruktan och bäfvan, att yttra ett ord om den förskräcklige
man, som nu var deras herre.
Sant är, att det finnes tröst i religionen äfven för de
mörkaste stunder. Mulattqvinnan var medlem af
metodistkyrkan, hennes ande saknade visserligen ett högre mått
af ljus, men hon var uppriktig i sin gudsfruktan.
Emmeline hade under sin uppfostran fått långt mer vetande; hon
hade fått lära sig läsa och skrifva och blifvit flitigt
undervisad i bibelns läror, tack vare en trogen och gudfruktig
matmoder. Och likväl, skulle det ej sätta den fastaste
kristliga tro på det svåraste prof att finna sig ögonskenligen
öfvergifven af Gud och prisgifven åt den obarmhertigaste
grymhet? Hur mycket mer måste ej sådant fresta tron hos
dessa Kristi små, som äro svaga i kunskapen och unga till
åren! =—
Ångaren rörde sig framåt, med sin tunga last af sorger,
uppför den smutsgula, grumliga floden, som brusade fram
i tvära, slingrande krökningar, och sorgsna ögon blickade
trötta på de branta strändernas rödgula lera, under det man
gled framåt i dyster enformighet. Slutligen lade ångaren
till vid en liten stad, och Legree steg i land med sin
slaf-drift.
TRETTIOANDRA KAPITLET.
Mörka orter.
»Der mörker råder på jorden, der är grym
heten hemmastadd.)
Med tunga steg släpade sig Tom och hans kamrater
framåt bakom en dåüg arbetsvagn och på en ännu sämre väg.
I vagnen hacle Simon Legree tagit plats; bakom honom
hade de båda qvinnorna, som ännu voro fjettrade vid
hvarandra, stufvats in jemte en hop packgods; och sålunda rörde
sig hela sällskapet framåt mot Legrees plantage, som låg
ganska aflägset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
