Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Mörka orter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
407
»Ja, och dertill på ett godt ställe; aldrig trodde jag då,
att jag skulle komma hit», sade qvinnan suckande.
»Hvad är de’ der för en bok?» sade den andra qvinnan.
»Jo, det är bibeln.»
»Ocb hvad är de’ för slag?» sade qvinnan.
»Nej men, har du aldrig hört talas om bibeln?» återtog
den andra qvinnan. »Jag hörde missis läsa ur den ibland,
der i Kentuck; men trösta oss, här få vi aldrig höra annat
än gräl och svordomar.»
»Läs en bit för ossl» utbrast den första qvinnan med
nyfikenhet, då hon såg Tom ifrigt fördjupa sig i boken.
Tom läste: »Kommen till mig, alla I, som arbeten ocb
ären betungade, och jag vill gifva eder ro.»
»De’ der ä’ allt goda ord», sade kvinnan; »hvem
säger så?»
»Herren», svarade Tom.
»Jag ville gerna veta, hvar jag kunde finna bonom»,
återtog qvinnan; »då skulle jag söka upp honom. Tycks som
jag aldrig skulle få någon ro mer. Min kropp är full med
sår, och jag skälfver i bela min varelse hela dagen, och
Sambo grälar ständigt på mig, för det jag ej plockar fortare,
om aftnarne blir det nästan midnatt, innan jag kan få
mitt qvällsmål, och då tycker jag, att jag knappt hinner
kasta mig ned och få ihop ögonen, innan jag bör det blåser
i hornet, då vi åter måste upp ocb gå till vårt arbete. Om jag
visste, hvar Herren vore, skulle jag tala om det för honom.»
»Han är här, han är öfverallt», sade Tom.
»Åh, ni kan väl aldrig tänka, att ni får mig att tro
det!» sade qvinnan. »Jag vet nog, att Herren ej kan vara
här, så de’ tjenar till intet att tala om det. Jag går och
kastar omkull mig ocb försöker sofva lite, om det är möjligt.»
Qvinnorna gingo till sina kojor, och Tom satt ensam
qvar vid den slocknade elden, som kastade ett rödaktigt
sken på hans ansigte.
Den silfverklara månen steg allt högre på himmelen
och såg stilla ocb tyst, som Gud sjelf, ned på denna
skådeplats för elände ocb förtryck —, såg lugnt ned på den
ensamme svarte mannen, der han satt med korslagda armar
och bibeln på sitt knä.
»Är Gud här?" Ack, bur svårt är det ej för det
okunniga hjertat att bibehålla sin tro orubbad vid åsynen af
sådant gräsligt öfvervåld, sådan uppenbar, ohämnad
orättfärdighet! I Toms enfaldiga hjerta utkämpades en hård
strid vid den förkrossande känslan af lidna oförrätter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
