Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Mörka orter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
»Lucy», sade qvinnan.
»Nåväl, Lucy, du är nu min hustru. Da skall nu mala
den här majsen och laga till min qvällsvard, hör du?»
»Jag är ej er hustru, och vill ej bli det heller!» sade
qvinnan med ett plötsligt utbrott af förtviflans mod. »Gå
ér väg!»
»Då skall jag ge dig en knäpp», sade Sambo och lyfte
hotande sin fot.
»Ni kan få döda mig om ni vill, — ju förr, dess
bättre! Jag önskar jag vore död!» sade hon.
»Hör du, Sambo, du förderfva!- folket; jag skall tala
om det för mas’r», sade Quimbo, hvilken nu sysslade vid
en qvarn, från hvilken han våldsamt kört bort två eller tre
uttröttade qvinnor, som stodo och väntade på att få mala
sin majs.
»Och jag skall tala om för honom, att du ej låter
qvinnorna komma till qvarnarne, ditt gamla negerfä!» sade Sambo.
»Sköt du dina egna affärer.»
Tom var hungrig efter sin långa dagsresa och nära att
falla i vanmakt af brist på föda.
»Der har du», sade Quimbo och kastade till honom en
grof säck, som innehöll några kannor majs; »hugg för dig,
neger, och hushålla me’t; du får inte nå’t mer den här
veckan.»
Tom fick vänta ganska länge, innan han kunde få plats
vid en handqvarn, och när han då fick se två qvinnor,
som voro alldeles uttröttade, sysselsatta med att mala sin
majs, intogs han af medlidande och malde åt dem,
hvarefter han sköt tillsammans de halfslocknade eldbränderna på
spiseln, der så många gräddat sina kakor, och företog sig
sedan att laga sin egen qvällsvard. Hvad han gjorde var
något nytt här på platsen, ett verkligt kärleksverk, så
obetydligt det än var; men det anslog och väckte gensvar i
deras hjertan, så att ett uttryck af qvinlig mildhet kom öfver
deras hårda anleten. De gjorde deg af mjölet åt honom
och ombesörjde gräddningen, och Tom satte sig ned vid
ljuset från elden och tog fram sin bibel; ty ban kände sig
behöfva hugsvalelse.
»Hvad är det der?» sade den ena af qvinnorna.
»En bibel», svarade Tom.
»Gode Gud! Jag har inte sett någon sådan, se’n jag
var i Kentuck.»
»Ar ni uppfödd i Kentucky?» frågade Tom med
deltagande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
