Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Cassy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
Qvinnans krafter tycktes under några ögonblick
onaturligt stegrade och hon arbetade med förtviflad ifver.
»Se till, att du håller i med det der», sade mannen,
»annars skall du Önska dig vara död i qväll, de’ vill jag
lofva!»
»De’ önskar jag redan!» hörde Tom henne säga; och
derpå hörde ban henne sucka: »O Herre, huru länge? O
Herre, hvarför hjelper du oss ej?»
Med fara för allt hvac| han kunde komma att få lida
derför, gick Tom ännu en gång fram och tömde all bomullen
ur sin korg i qvinnans.
»O, ni får ej göra det! Ni vet ej, hvad de komma att
göra åt er!» sade qvinnan.
»Jag kan uthärda det», sade Tom, »bättre än ni», och
han var strax derefter på sin plats. Allt var ett ögonblicks
verk.
Den främmande qvinnan, som vi förut beskrifvit, hade,
under det hon fortsatte sitt arbete, varit tillräckligt nära
för att höra Toms sista ord; hon upplyfte nu sina dystra
svarta ögon och fäste dem för en sekund skarpt på honom;
sedan tog hon en hel hög bomull från sin korg och lade
den i hans.
»Ni vet ingenting om det här stället», sade hon, »annars
hade ni ej gjort detta. Då ni varit här en månad, kommer
ni nog ej att hjelpa någon annan; ni skall finna det svårt
nog att akta ert eget skinn.»
»Herren förbjude det, missis!» sade Tom, i det han till
sin arbetskamrat på fältet ofrivilligt använde samma
vördnadsfulla tilltalsord, som han varit van att bruka för de
bildade fruntimmer, hos hvilka han vistats.
»Herren besöker aldrig dessa trakter», sade qvinnan
bittert, under det hon behändigt fortsatte sitt arbete; och
åter kröktes hennes läpp till ett föraktfullt smålöje.
Men qvinnans handling hade setts af pådrifvaren, och
svängande sin piska gick han fram till henne.
»Hva’, hva’?» sade ban till qvinnan med triumferande
uppsyn, »gör ni dumheter? Låt bli så’nt! Ni står nu under
mig; tag er i akt, eller ska’ ni få känna af’et.»
Hastigt framsköt en blick, likt en ljungeld, från de
svarta ögonen, och i det hon vände sig om och rätade upp
sig, darrade hennes läppar och vidgades näsborrarne och
hon fäste på pådrifvaren en blick, som flammade af vrede
och förakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
