Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Qvarteronens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
»Drick så mycket du vill», sade hou; »jag förstod, hur
det skulle gå. Det är ej första gången jag är ute om
nätterna och bär vatten till sådana som dig.»
»Tack, missis!» sade Tom, då ban druckit sig otörstig.
»Kalla mig ej missis! Jag är en usel slaf, liksom du
sjelf — ja, mer förnedrad, än du någonsin kan bli», sade
hon bittert.
»Men se här», sade hon, i det hon gick till dörren och
drog in en liten halmmadrass, öfver hvilken hon utbredt
lakan doppade i friskt vatten; »försök nu, stackars gosse,
om du kan vältra dig öfver på den här.»
Tom, som blifvit stel i kroppen af sina sår och de slag
han fått, behöfde en lång stund för att utföra denna rörelse;
men då det slutligen lyckats, kände ban snart, att den
svalkande beröringen gjorde honom godt.
Qvinnan, som fått lång öfning med offren för hennes
husbondes misshandling, och derigenom blifvit förtrogen
med åtskilliga medel att lindra plågor, öfvergick nu till
att lägga omslag på Toms många sår, hvarigenom ban
snart erfor mildring i plågorna.
»Nu», sade qvinnan, sedan hon upplyft hans hufvud
på en packe skadad bomull, som fick tjena till hufvudkudde;
»nu har jag gjort det bästa jag kan för dig.»
Tom tackade henne. Qvinnan satte sig på golfvet,
drog upp knäna och omfattade dem med sina armar, och
såg stirrande framför sig med ett uttryck af bittert lidande
i sitt anlete. Hennes hufvudkläde föll tillbaka, och långa
vågiga massor af svart hår böljade omkring hennes
egendomliga, af sorg preglade ansigte.
»Det tjenar till alls ingenting, min stackars gosse»,
utbrast hon slutligen, »det tjenar till intet, det här, som du
försökte göra. Du är en modig gosse, och du har rätten
på din sida; men det är allt sammans fåfängt, och alldeles
lönlöst att du kämpar. Du är i djefvulens hand; han är
den starkaste, och du får allt gifva dig.»
Gifva sig! Och hade ej redan förut mensklig svaghet
och kroppsligt lidande hviskat till honom detsamma? Tom
studsade, ty denna förbittrade qvinna, med sina vildt
blickande ögon och sin sorgsna stämma, tycktes honom nu
som ett förkroppsligande af den frestelse, med hvilken ban
kämpat.
»O Gud, o Gud», jemrade han sig, »huru kan jag väl
gifva vika?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
