Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Qvarteronens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
ban ej kunde afstå från mig för litet lipande och några
tårar och dylikt af samma slag.»
»Jag gaf efter; ty mina bänder voro ju bundna. Han
bade mina barn i sitt våld, och så snart jag försökte sätta
mig mot hans vilja, talade han om att sälja dem, och ück
mig genast så undergifven, som ban kunde önska. O,
hvilket lif jag nu lefde! Att med mitt krossade hjerta lefva
fram dag efter dag under låtsad ömhet, då alltsammans var
idel uselhet, och att till själ och kropp vara bunden vid en
man, som jag hatade! Jag hade plägat läsa för Henry,
spela och sjunga för honom, dansa med honom; men allt,
hvad jag gjorde för denne man, var ett verkligt släparbete;
och likväl vågade jag ej säga honom något. Han var hård
och sträng mot barnen. Elise var en liten blyg och
lättskrämd varelse, men Henry var stolt och häftig, liksom sin
fader, och hade aldrig kunnat förmås att gifva vika för
någon. Han fann ständigt fel hos honom och grälade på
honom, och jag lefde i daglig fruktan och räddhåga. Jag
sökte göra gossen lydig, — jag sökte hålla honom undan;
ty jag hängde fast vid mina barn, som vid mitt lif; men
det tjenade till intet. Han sålde låda barnen. Han tog mig
med ut att åka en dag, och då jag lcom hem, voro de
försvunna. Han sade mig, att han sålt dem, och visade mig
penningarne, priset för deras blod. Det tycktes mig, som
om allt godt i den stunden vikit ifrån mig. Jag rasade
och ban nåde, förbannade Gud och menniskor, och jag tror
nästan, att ban en stund var rädd för mig. Men så lätt
gaf han sig ej. Han sade mig, att mina barn voro sålda,
men att det berodde af honom, om jag någonsin mer skulle
få se deras ansigten, och att om jag ej förhölle mig stilla,
de skulle få lida derför.
Nå, man kan göra hvad man vill med en qvinna,
då man fått hennes barn i sitt våld. Han gjorde mig
undergifven och fick mig lugn; ban smekte mig med hopp
om att han kanske skulle köpa tillbaka barnen, och så
skred tiden fram några veckor. En dag, då jag var ute
och gick, kom jag att gå förbi tukthuset; jag såg en
folkhop vid porten och hörde rösten af ett barn — plötsligt
slet sig min Henry lös från två eller tre män, som höllo
honom, och sprang skrikande till mig och fattade tag i min
klädning. De kommo efter honom under gräsliga
svordomar; och en man, hvars ansigte jag aldrig skall glömma,
sade honom, att ban ej skulle lyckas smyga sig undan, och
att han skulle hafva honom in i tukthuset, der ban skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
