Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. Minnesmärken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
431
hon blifvit mer och mer rettig och orolig under sitt
ohyggliga träldomsok, och hennes retlighet hade tid tals utbrutit i
våldsamt vansinne. Denna omständighet gjorde henne till
föremål för Legrees fruktan; ty han hade denna vidskepliga
skräck för vansinniga personer, som är vanlig hos råa och
okunniga menniskor. Då Legree förde Emmeline till
plantagen, uppflammade på en gång alla qvinliga känslor, som
ännu glödde under askan i Cassys utbrunna hjerta, och hon
stälde sig till flickans försvar, hvilket hade till följd en
skarp tvist mellan henne och Legree. Den sistnämnde blef
ursinnig och svor, att han skulle sätta henne till fältarbete,
om hon ej förhöllo sig stilla. Cassy förklarade med stolthet
och förakt, att hon skulle gå ut på fältet. Och hon
arbetade verkligen der en dag, som vi redan sett, för att visa,
hur fullständigt hon föraktade hans hotelse.
Legree var inom sig orolig bela dagen, ty Cassy hade
en makt öfver honom, från hvilken han ej förmådde frigöra
sig. Då hon kom fram till vågen med sin korg, hade ban
hoppats på någon eftergifvenhet från hennes sida, och
tilltalade henne i en halft förtrolig och halft hånfull ton; men
hon svarade med bittraste förakt.
Den grymma behandlingen af stackars Tom hade
bidragit att ännu mer uppröra henne, och hon hade åtföljt
Legree in utan annan afsigt än att banna honom för hans
råhet.
»Jag önskar, Cassy, att du må uppföra dig höfligt»,
sade Legree.
»Ni talar om att uppföra sig höfligt! Och hvad har
ni sjelf gjort? Ni hade ej en gång tillräckligt förstånd att
hålla er från att förstöra en af edra bästa arbetare, just
nu under brådaste tiden, och det bara för ert djefvulska
lynnes skull.»
»Ja, jag var dum, det erkänner jag, att jag lät det
komma till ett sånt gräl», återtog Legree; »men då karlen
satte sig upp emot mig, måste han qväsas.»
»Jag gissar, ni ej kan qväsa honom!»
»Kan jag ej?» sade Legree och steg upp i vredesmod.
»Jag vill se, om jag ej kan! Han skulle då vara den förste
neger, som öfvervunnit mig. Jag skall krossa hvartenda
ben i hans usla kropp, men gifva sig skall han!»
I detsamma öppnades dörren och Sambo visade sig.
Han gick fram bugande sig och framräckte något, som han
hade inlindadt i ett papper.
»Hva’ ä’ de’ der, hund?» sade Legree.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
