Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. Minnesmärken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
vi förut talat, hade ibland alla dessa saker inrättat åt sig
lägerplatser efter sin egen smak och beqvämlighet.
Legree höll just på att blanda till åt sig en toddy, i
det han hällde i glaset kokande vatten ur en spräckt
tekanna ined afslagen pip, och mumlade för sig sjelf under
denna förrättning:
»Fördöme den skurken Sambo, att han stälde till de’
här gurglet mellan mig och de nya slafvarne! Den der
karlen blir nu oduglig till arbete en hel vecka — just nu
under den brådaste tiden.»
»Ja, det är just likt er», sade någon bakom hans stol.
Det var qvinnan Cassy, som hade lyssnat till hans ord.
»Ja så, du är deri Du har kommit tillbaka nu,
ser jag.»
»Ja, det har jag», svarade hon kallt; »och jag har
kommit för att få min vilja fram.»
»Du ljuger, slynal Det blir vid hvad jag sagt.
Antingen uppför du dig höfligt, eller ock stannar du der nere
hos slafvarne och delar kost och arbete med dem.»
»Jag vill tusen gånger hellre bo i det snuskigaste hål
bland slafvarne, än stå under ditt kommando!» sade qvinnan.
»Men se, du står i alla fall under mitt kommando»,
sade han och vände sig mot henne med ett vildt grin, »det
kan du trösta dig med. Se så, min sötunge, sitt nu ned
på mitt knä, och var förnuftig», tillade han och fattade
henne om handleden.
»Simon Legree, akta dig!» sade qvinnan; hennes ögon
blixtrade till och fingo ett uttryck så vildt och vansinnigt,
att det måste injaga förfäran hos en hvar, som såg henne.
»Du är rädd för mig, Simon», sade hon i bestämd ton, »och
du har skäl att vara det. Akta dig, ty jag har den onde
inom mig!»
De sista orden framhviskade hon, med hväsande ton,
tätt intill hans öra.
»Ut med dig! Jag tror sannerligen, du har det I» sade
Legree, i det han stötte henne ifrån sig och ängsligt såg
på henne. »Men i alla fall, Cassy, hvarför kan du ej vara
vänlig mot mig, som du förut plägat vara?»
»Plägat vara!» sade hon bittert. Hon afbröt sig tvärt.
En bel verld af upprörande minnen reste sig inom henne
och qväfde hennes röst.
Cassy hade ständigt på Legree utöfvat det slags
inflytande, som en själsstark och lidelsefull qvinna alltid kan
vinna äfven öfver den råaste man; men på sista tiden hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
