Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. Emmeline och Cassy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
livad han sjelf emellanåt berättat, och tycks anse endast
som godt skämt. Jag har här hört skrik, som jag ej under
många veckor kunnat få ur mina öron. Det finns ett ställe
ett stycke bortom arbetarbostäderna, der du kan se ett
svartbrändt träd och marken deromkring betäckt med svart
aska. Fråga hvem som helst, hvad som skett der, så får
du se, -om de våga säga dig det.»
»O, hvad menar ni?»
»Jag vill ej säga det. Jag afskyr att tänka derpå. Och
det säger jag dig, att Herren allena vet, hvad vi kunna få
se i morgon, om den der stackars karlen hålleri sig, såsom
han börjat.»
»Gräsligt», sade Emmeline, i det hvarje blodsdroppe
vek från hennes kinder. »O, Cassy, säg mig, hvad jag
skall göra!»
»Gör detsamma, som jag gjort. Gör det bästa du kan;
gör hvad du måste göra, och gör det under hat och
förbannelser.»
»Han ville, att jag skulle dricka litet af hans otäcka
bränvin», sade Emmeline, »men det är mig så
motbjudande —»
»Du gjorde bäst att dricka det», sade Cassy. »Det
bjöd emot för mig också, och ändå kan jag ej nu lefva
utan det. Man måste hafva något; allting ser mindre
förfärligt ut, om man dricker.»
»Min moder förmanade mig att hålla mig ifrån sådant»,
sade Emmeline.
»Din moder förmanade dig!» sade Cassy med hårdt
eftertryck på ordet moder. »Hvad tjenar det till, att mödrar
förmana? I kommen dock alla att säljas och betalas med
pengar, och edra själar tillhöra dem, som köpa er. Det
är så det alltid går. Derför säger jag: drick bränvin, drick
allt hvad du kan, så blir allting lättare, som ändå måste ske.»
»O Cassy, haf medlidande med mig!»
»Medlidande med dig! Har jag då ej det? Har jag
ej sjelf en dotter? — Herren allena vet, hvarest hon nu är
och hvilken hon tillhör. Hon går väl, tänker jag, samma
väg, som hennes mor gått före henne och som hennes barn
måste gå efter henne. Det ta’r aldrig i evighet slut på
denna förbannelse.»
»Jag önskar, att jag aldrig vore född!» sade Emmeline
och vred sina händer.
»Detsamma har jag sedan länge önskat», sade Cassy.
»Jag önskar så beständigt. Jag skulle dö, om jag vågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
