Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. Emmeline och Cassy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
det», tillade hon och såg ut i mörkret med denua blick,
stirrande af förtviflan, som var hennes vanliga ansigtsuttryck,
då hon var tyst.
»Det är syndigt att döda sig sjelf», sade Emmeline.
»Jag vet ej, hvarför det skulle vara så; jag tänker, det
vore ej syndigare än allt detta, som vi lefva uti och göra
dag efter dag. Men systrarne i klostret sade mig,, då jag
gick i skolan, åtskilligt, som gör mig rädd för att dö. Om
det blott blefve slut på oss, hvarför då–?»
Emmeline vände sig bort och gömde ansigtet i händerna.
Under det detta samtal försiggick i Emmelines rum,
hade ruset slutligen fått makt med Legree, så att ban
sjunkit i sömn i rummet dernere. Legree var i det hela
ej förfallen till dryckenskap. Men hans grofva och starka
natur behöfde och kunde fördraga ett ständigt begagnande
af retmedel, och detta i ett mått, som skulle hafva verkat
fullkomligt förstörande på en svagare fysik. Men en viss
försigtighet, som låg på bottnen af hans natur, afhöll honom
oftast från att tillfredsställa sin lusta till den grad, att han
förlorade sin sjelfbeherskning.
Men denna natt hade ban likväl under sina feberaktiga
försök att bannlysa från sitt sinne dessa fruktansvärda
sam-vetsqval och skräckbilder, som vaknat inom honom, druckit
mer än vanligt, så att han, sedan han affärdat sina svarta
dryckesbröder, tungt nedföll på en bänk i rummet och sjönk
i djup sömn.
Ack, huru kan den syndfulla själen våga att inträda i
sömnens af skuggor uppf yld a verld — detta land, hvars i
dimmor höljda gränser ligga så fruktansvärdt nära intill
vedergällningens hemlighetsfulla skådeplats! Legree drömde.
Under hans tunga och feberaktiga dvala stod en beslöjad
skepnad vid hans sida och vidrörde honom sakta med sin
kalla hand. Han trodde sig veta, hvem det var, och
darrade, genombäfvad af fasa, ehuru skepnadens ansigte var
doldt. Då tyckte han sig känna, hur den der hårlocken
snodde sig om hans fingrar och hur den sedan sakta
slingrade sig om hans hals, allt hårdare och hårdare, så att han
knappt kunde andas. Derefter tyckte han sig höra röster
hvlska till honom — röster, som kommo hans hjerta att
isas af fasa. Sedan tyckte ban sig stå vid randen af en
förfärlig afgrund; ban kämpade i dödlig ångest att hålla sig
qvar, under det mörka händer sträcktes fram för att draga
honom ned, och Cassy stod bakom honom skrattande och
sökte störta honom i djupet. Derpå reste sig den beslöjade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
