Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. Emmeline och Cassy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
443
är Davids rot och telning, jag är en klar morgonstjerna».
Cassys hemlighetsfulla varningar och meddelanden hade så
föga förmått nedslå hans mod, att han till slut tyckt sig
derunder hafva blifvit uppmuntrad genom himmelska
tillsägelser. Han visste ej annat än att hans dödsdag nu
randats, ocb hans hjerta klappade af glädje och längtan, då
han förestälde sig, att allt detta härliga, som så ofta
föresväfvat honom, den stora hvita tronen med dess alltid
strålande regnbåge, den stora skaran heliga i deras hvita kläder,
dessa röster som af väldiga vattenmassor, segerkronorna,
palmerna, harporna — att allt detta skulle visa sig för hans
ögon, innan solen åter skulle gå ned; och derför hörde han,
utan fruktan och bäfvan, ljudet af sin förföljares steg, då
denne närmade sig hans läger.
»Nåväl, min gossel» sade Legree med en föraktfull
spark; »huru tycker du dig må? Sade jag ej, att jag skulle
lära dig ett och annat? Hvad tycker du om det, hvasa?
Hur smakade dig välfägnaden, Tom? Du är nog ej så
dugtig nu, som du var i går qväll? Du orkar nog ej med
att spendera någon predikan i dag på en fattig syndare,
eller hur?»
Tom svarade intet.
»Stig upp, ditt fä!» sade Legree och sparkade till
honom igen.
Att resa sig upp var ett svårt företag för den, som var
så mörbultad. och utmattad, som Tom nu var, och under
hans fruktlösa försök att komma upp skrattade Legree
vederstyggligt.
»Hvarför darrar du så här på morgonen, Tom? Kanske
förkylde du dig i går afton?»
Tom hade nu ändtligen kommit på sina fötter, och
betraktade sin husbonde med lugn och stadig blick.
»Du kan ju!» sade Legree och mönstrade honom med
sin blick. »Jag tror, du ej fått tillräckligt ännu. Nå, Tom,
fall nu riktigt på knä och bed mig om förlåtelse för dina
upptåg i går afton!»
Tom rörde sig ej.
»Ned med dig, hund!» röt Legree och slog till honom
med sin ridpiska.
»Mas’r Legree», sade Tom, »jag kan ej göra det. Jag
gjorde endast, hvad jag trodde vara rätt. Jag skall göra
alldeles på samma sätt, om jag får tillfälle dertill. Jag
vill aldrig öfva grymhet, det må gå mig hur som helst.»
»Jo, jo -— men du vet ej, hvad som kan komma, mun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
