Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. Emmeline och Cassy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
sjör Tom. Du tror, att det är något, som du nu fått till
bästa. Jag vill säga dig, att de’ ä’ ingenting, ingenting
alls. Hvad skulle du tycka om att bli bunden vid ett träd
och få en sakta eld upptänd omkring dig? Skulla de’ ej
bli roligt — hvasa, Tom?»
»Mas’r», sade Tom, »jag vet nog, att ni kan göra grufliga
saker; men» — ban rätade ut sig ocb knäppte sina händer —
»men sedan ni dödat kroppen, är det intet mer ni kan göra.
O, det är en hel evighet, som kommer derefter!»
Evigheten! Detta ord genomträngde den svarte mannens
själ och fylde den med ljus och kraft, under det han utsade
det; och det genomträngde på samma gång syndarens själ,
likt bettet af en skorpion. Legree skar tänderna af ilska,
och vreden qväfde hans röst; men Tom kände sig som
frigjord och talade med klar och mild stämma:
»Mas’r Legree, eftersom ni har köpt mig, skall jag tjena
er redligt och troget. Jag skall gifva er allt arbete af mina
händer, all min tid, all min kraft; men min själ kan jag ej
gifva bort åt någon dödlig menniska. Jag vill hålla fast
vid Herren och sätta hans bud öfver allt annat, öfver både
lif och död; derpå kan ni vara viss. Mas’r Legree, jag är
ej rädd för döden. Jag vill lika gerna dö, som lefva. Ni
kan piska ihjel mig, svälta ihjel mig, bränna upp mig •—,
det skall endast fortare befordra mig dit jag vill komma.»
»Jag skall ändå tvinga dig att ge efter, innan jag slutar»,
sade Legree i fullt raseri.
»Jag skall få hjelp», sade Tom. »Ni skall aldrig
förmå det.»
»Hvem skall väl komma dig till hjelp?» sade Legree
hånande.
»Herren Gud allsmäktig!» sade Tom.
»Fördömde karl!» ropade Legree, i det han med ett
slag af sin knutna näfve fällde Tom till marken.
En kall, mjuk hand lades i samma ögonblick på Legree’s.
Han vände sig om; det var Cassy, och detta kalla
vidrörande återkallade hans dröm under den föregående natten,
och alla de rysliga bilderna från den nattliga synen
genom-foro åter hans hjerna och fylde honom delvis med samma
fasa, som de då väckte.
»Är ni då alldeles galen?» sade Cassy på fransyska.
»Låt honom vara! Lemna honom åt mig, så att jag må
få göra honom duglig för fältarbetet igen. Gick det ej
alldeles som jag sade er?»
Man säger om alligatorn och noshörningen, att ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
