Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. Frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
rättigheten att ega sitt eget hem. sin egen religion, sin egen
karakter, oberoende af andras vilja. Sådana tankar tumlade
om och sjödo i Georges bröst, under det han satt och
tankfullt lutade hufvudet i handen, betraktande sin hustru, som
var sysselsatt att ikläda sin vackra och smärta gestalt manlig
drägt, enär det ansågs säkrast att verkställa flykten i sådan
förklädnad.
»Och nu kommer detta», sade hon, der hon stod framför
spegeln och nedsläppte bela det silkeslena svallet af sitt
svarta lockiga hår. »Vet du, George, det är nästan synd,
eller hur?» sade hon och lyfte lekfullt upp en del deraf.
»Skada, att allt det här måste bort I»
George log sorgset, men svarade intet.
Eliza vände sig åter mot spegeln, och saxen blänkte,
under det den ena locken efter den andra afklipptes från
hufvudet.
»Så der ja, nu är det bra», sade hon och fattade en
bårborste; »nu skall det läggas fint.»
»Nå, är jag nu ej en vacker ung gosse?» fortfor hon
och vände sig mot sin man, skrattande och rodnande
på-samma gång.
»Du är och blir alltid vacker, hur du än ställer till
dig», svarade George.
»Hvarför är du så allvarsam ?» återtog Eliza, i det hon
föll på knä bredvid honom och lade sin hand på lians. »Vi
äro ju inom tjugufyra timmar i Canada, efter hvad man
sagt oss. Endast en dag och en natt på sjön, och sedan —
o, sedan I»
»Ack, Eliza!» utbrast George och drog henne intill sig;
»det är just detta, ser du! Vi hafva kommit till den stund,
då vårt öde skall afgöras. -Att stå så nära, att hafva
friheten nästan för sina ögon, och sedan förlora allt! Jag
skulle aldrig kunna lefva, om så sker, Eliza.»
»Frukta intet», sade Eliza förtröstansfullt. »Den gode
Guden skulle ej hafva fört oss så långt, om han ej haft för
afsigt att föra oss igenom. Jag tycker mig känna, att vi
hafva honom med oss, George.»
»Du är en välsignad hustru, Eliza!» svarade George och
tryckte henne konvulsiviskt till sig. »Men — är det då
sant att han skall vara så barmhertig mot oss? Skola väl
dessa många och långa år af elände verkligen nu taga slut?
Skola vi nu bli fria?»
»Jag är viss derpå, George», sade Eliza och såg uppåt,
under det tårar af hopp och hänförelse glänste i hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
