Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. Frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449
långa mörka ögonfransar. »Jag känner det inom mig, att
Gud skall denna dag föra oss ut ur träldomen.»
»Jag vill tro dig, Eliza», sade George, i det han hastigt
reste sig. »Jag vill tro det; kom och låt oss nu begifva
oss af. — Vet du, Eliza», tillade han och höll henne på en
armslängd ifrån sig, — »du är verkligen en rätt vacker
ung gosse. Dina små korta lockar kläda dig riktigt bra.
Sätt nu på dig mössan. Så der — litet på sned! Jag har
aldrig sett dig så vacker. Men det är tid att vagnen skall
vara här; undrar om fru Smyth fått Harry i ordning?»
Dörren öppnades och en medelålders qvinna med
akt-ningsvärdt utseende inträdde, ledande vid handen lille Harry,
klädd som flicka.
»Så vacker han är som flicka», sade Eliza och vände
honom rundt omkring. »Vi kalla honom Harriet, förstår
du; passar ej det namnet riktigt bra?»
Barnet stod och betraktade allvarsamt sin moder i hennes
nya och ovanliga drägt och iakttog derunder djup tystnad,
men suckade emellanåt och tittade på henne under sina
mörka lockar.
»Känner inte Harry igen sin mamma?» sade Eliza och
utsträckte händerna mot honom.
Barnet smög sig skyggt till qvinnan, som följt honom in.
»Men, Eliza, hvarför skall du försöka att få honom till
4ig, då du ju vet, att han måste hållas ifrån dig?»
»Jag vet nog, att det är galet», sade Eliza, »men jag
kan ej fördraga, att han vänder sig från mig. — Men, hvar
är nu min kappa? Nå, huru är det män bära sina kappor,
George?»
»Du skall bära den så här», sade hennes man och
kastade kappan öfver sina axlar.
»Så här, således», återtog Eliza och upprepade rörelsen;
•»och så måste jag ju stampa med fötterna och ta långa steg
och försöka att se oförskräckt ut.»
»Akta dig bara för öfverdrift», menade George. »Det
finns nog ock en och annan blygsam ung man, och jag tror
•det blir lättare för dig att spela rolen af en sådan.»
»Och så de här handskarne 1 Trösta mig», sade Eliza,
mina händer försvinna ju alldeles i dem.»
»Jag tror det är bäst, du behåller dem på dig
beständigt», sade George. »Din lilla smala tass skulle kunna
förråda oss alla. — Och nu, fru Smyth, måste ni ta oss om
hand och vara vår tant, förstår ni.»
Onkel Torns stuga.
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
