Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
455
kunde emellanåt hafva fått dig en god och värmande
bränvins-toddy. Nå, tycker du ej det vore bättre att bli förnuftig?
Se så, kasta den der gamla usla luntan på elden och antag
i stället min religion!»
»Gud förbjude det!», sade Tom häftigt.
»Du ser ju, att Gud ej kommer för att hjelpa dig; om
ban funnits, hade ban nog ej låtit mig få hand om dig.
Hela din religion är en röra af struntprat och lögner. Jag
känner till saken, jag. Du gjorde bäst att, hålla dig till mig;
jag är något, jag, och förmår något.»
»Nej, mas’r», sade Tom; »jag vill hålla ut. Herren
må hjelpa mig, eller ej; men jag vill hålla fast vid honom
till slutet.»
»Desto galnare är det af dig!» sade Legree och spottade
föraktfullt åt honom och sparkade till honom med foten.
»Nå, nå, jag skall nog ta bugt på dig och få dig mjuk,
skall du få se!» — och Legree gick sin väg.
Då någon svår börda tynger på ens hjerta och
nedtrycker det till yttersta graden af hvad som är uthärdligt,
så att man måste anstränga all den fysiska och moraliska
kraft, som står en" till buds, för att befria sig från trycket,
plägar ofta ett sådant tillstånd efterföljas af en tillströmning
af glädje och nytt mod. Så skedde det nu med Tom. Hans
grymme husbondes gudlösa hån försänkte hans redan förut
bedröfvade hjerta i djupaste nedslagenhet och mörker; och
ehuru hans troshand ännu höll fast vid den eviga klippan,
var det dock med ett domnadt och nästan förtvifladt tag.
Tom satt som bedöfvad vid elden. Plötsligt tycktes allting
omkring Jhonom försvinna, och en syn uppsteg för honom,
— en skepnad, törnekrönt, slagen och blödande. Med häpen
förvåning blickade Tom på det majestätiska uttrycket af
lugn undergifvenhet i detta ansigte; de djupa, talande
ögonen genomträngde djupet af hans hjerta; uti hans själ
vaknade en mäktig rörelse, och han utsträckte sina händer
och föll på knä. Derunder förändrades efterhand synen; de
skarpa törnetaggarne blefvo strålar i en gloria, och han såg
detta samma ansigte i outsäglig glans medlidsamt böja sig
ned mot honom, och en röst sade: »Den som vinner, han
skall sitta med mig på min tron, liksom äfven jag har
vunnit och sitter med min fader på hans tron.»
Huru länge Tom förblef liggande der på sina knän, det
visste ban ej. Då ban åter kom till medvetande, hade elden
slocknat, och hans kläder voro våta af den kalla och råa
nattluften; men upproret i hans själ var stilladt, och i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
