Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
rum för utpinande själsstrider och mörk förtviflan. Men
ban bade ständigt för sina ögon den dunklaste gåtan i det
hemlighetsfulla lifvet här på jorden; han såg för sig
undertryckta och förstörda själar, det ondas seger och en tigande
Gud. Veckor och månader kämpade Tom en hård
själskamp, under mörker och sorg. Han tänkte på miss Ofelias
bref till hans vänner i Kentucky och bad från djupet af
sitt hjerta, att Gud måtte sända honom befrielse; sedan
kunde han dag efter dag gå och vänta, sliten mellan hopp
och fruktan, efter att få se någon komma för att friköpa
honom; och då ingen kom, sökte han undertrycka de bittra
tankar, som uppstodo inom honom, att det var fåfängt att
tjena Gud, och att Gud hade förgätit honom. Han såg
stundom Cassy, och någon gång, då han kallades till
huvudbyggningen, såg ban en skymt af Emmelines nedslagna
gestalt, men han meddelade sig föga med någon af dem;
han hade i sjelfva verket ingen tid att meddela sig med
någon.
En afton satt han ytterligt nedslagen och uttröttad vid
eldstaden, der hans grofva qvällsvardskaka gräddades vid
några nästan slocknade eldbränder. Han lade ännu några
risqvistar på elden och försökte få dem att brinna, och
framtog sedan ur fickan sin slitna bibel. Der hade han
alla dessa förstrukna språk, som så ofta kommit hans hjerta
att klappa, dessa ord af patriarker och profeter, heliga
sångare och visa, hvilka från urminnes tider talat tröst
till menniskorna, — röster från den stora skyn af vittnen,
som alltid omgifva oss under vårt jordelif. Hade väl ordet
nu förlorat sin kraft, eller förmådde det skumma ögat och
den uttröttade anden ej mer mottaga dess mäktiga
tillsägelser? Djupt suckande stack han boken tillbaka i sin ficka.
Ett rått skratt kom honom att spritta till; han såg upp och
fann Legree stående midt emot sig.
»Nå, gamle gosse», sade ban, »du tycks börja förstå,
att din religion ej duger! Jag visste väl, att jag till slut
skulle få detta in i din trånga skalle.»
Det obarmhertiga hånet var svårare än hungern och
kylan och nakenheten. Tom teg.
»Du har varit en stolle», fortsatte Legree, »ty jag tänkte
ställa det bra för dig, då jag köpte dig. Du kunde nu haft
det bättre än både Sambo och Quimbo, och haft riktigt
goda dagar; och i stället för att nu blifva piskad och slagen
hvar eller hvarannan dag, kunde du ha haft rättighet att
kommendera och piska upp de andra negrerna, och du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
