Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
457
steg; ty fastare än den mark, på hvilken han vandrade, var
nu |hans orubbliga förtröstan på den allsmäktiga, eviga
kärleken. O, Legree, nu kan du försöka allt hvad du
förmår. De ytterligaste lidanden, qval, förnedring, brist och
förlust af allt skall nu endast påskynda det händelsernas
lopp, hvarigenom han skall göras till konung och prest
inför Gud.
Från den stund, vi ofvan tecknade, omslöts så att säga
den förtrycktes lidande hjerta af en luftkrets af frid; och
en ständigt närvarande hugsvalare helgade det till sitt tempel.
Försvunnen var nu all denna smärta af jordiska sorger,
försvunna alla dessa vexlingar mellan hopp, fruktan och
längtan —- hans menskliga egenvilja, som så länge kufvats
och lidit och kämpat, hade nu alldeles försänkt sig i Guds
vilja. Så kort syntes numera hans återstående lefnadslopp,
och så nära och så lifligt erfor han den eviga saligheten,
att lifvets svåraste lidanden ej mer tillfogade honom någon
smärta.
Alla bemärkte förändringen i hans utseende.
Glädtighet och raskhet syntes hafva återvändt hos honom, och han
tycktes nu vara i besittning af ett lugn, som inga
förolämpningar och orättvisor kunde rubba.
»Hvad i all verlden har kommit åt Tom?» frågade
Legree Sambo. »För eu tid sedan gick han och såg så
modstulen ut, och nu är han ju munter som en lärka.»
»Vet ej, mas’r; går kanske och funderar på att rymma.»
»Vore roligt se honom försöka’t», sade Legree och
grinade till styggt; »eller hur, Sambo?»
»Jo, säkert vore det så, mas’r, ha,oha!» sade med ett
inställsamt skratt den svarte fulingen. »Ah, de’ vore muntert
få se honom fastna i gyttjan och luffa och tränga sig fram
i busksnåren, och hundarne hugga tag i honom. Ah, jag
skratta’, så att jag höll på att spricka, den der gången vi
uppjagade Molly. Jag trodde hundarne rakt skulle flå henne,
innan jag kunde få dem från henne. Hon har allt märkena
efter den dansen qvar ännu i dag.»
»Jag gissar hon får ha dem qvar i all sin tid», sade
Legree. »Men hör nu, Sambo, ha ögonen med dig. Om
negerrackaren har nå’t så’nt för sig, så ge honom en
näsbränna.»
»^.h, låt mig sköta om’et, mas’r!» sade Sambo. »Jag ska’
min sann ta reda på’n, jag, ho, ho, ho!»
Detta samtal egde rum, under det Legree steg till häst
för att göra en resa till närmaste stad. På qvällen, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
