Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Krigslisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
469
ningen, och då han fick se en gammal bok, som låg på
bordet och hvilken han sett Cassy läsa tidigare på aftonen,
tog ban den och började bläddra deri. Det var en af dessa
böcker med historier om blodiga mord, spökscener och
öfvernaturliga uppenbarelser, som oaktadt sin råa stil och
sina simpla illustrationer hafva en sällsam dragningskraft
på dem, som börja läsa dem.
Legree mumlade emellanåt korta utrop, såsom
»dumheter!», »prat!» och dylikt, men fortfor att läsa, vändande
blad efter blad, tills ban slutligen kastade från sig boken
med en svordom.
»Du tror väl inte på spöken, du Cass?» sade han, i det
han tog eldtången och lagade om elden. »Jag tänker,
du har bättre förstånd än att låta skrämma dig af hvarje
buller.» i
»Det kan göra detsamma, hvad jag tror», svarade Cassy
bittert.
»Sjögastarne brukade försöka skrämma mig med sina
historier, då jag var till sjös», sade Legree. »Men si, de’
lyckades då inte. Jag har för tjock hud, för att sån’t ska’
bita på mig, de’ ä’ då säkert.»
Cassy satt och såg skarpt på honom från den mörka
vrån. Hennes ögon hade nu denna sällsamma glans, som
alltid gjorde Legree orolig.
»De der ljuden voro intet annat än från råttorna och
blåsten», sade Legree. »Råttor kunna åstadkomma ett
förfärligt oväsen. Jag hörde dem ibland der nere i
skepps-skrofvet; — och blåsten se’n, af den kan man då få ut
hvad som helst.»
Cassy visste, att Legree våndades under hennes blick,
och derför svarade hon intet, utan stirrade på honom med
samma underliga och hemska blick som förut.
»Hör du ej hvad jag säger, menniska? Se så, säg ut,
hvad du tänker om saken», utbrast Legree.
»Kunna råttor gå nedför trapporna och vandra genom
förstugan och öppna dörren, som du stängt och stält en
stol framför?» sade Cassy. »Och kunna de komma
smygande, steg för steg, fram till din säng och utsträcka handen,
så här?»
Cassy höll, under det hon talade, sina glänsande ögon
skarpt fästa på Legree, och han stirrade på henne, lik
en som ricles af nattmaran. Slutligen, då hon vidrörde
honom med sin iskalla hand, sprang han upp med en
svordom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
