Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Krigslisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
475
eller rättare mot takfoten. Cassy tände en liten lampa,
hvarefter de kröpo in under takstolarne och bosatte sig i
packlåren. Der funnos på förband samlade ett par små
madrasser och några kuddar; på en bredvidstående lår var
upplagdt ett rikligt förråd af ljus och lifsmedel, samt nödiga
reskläder, hvilka Cassy hade hoplagt till knyten af
förvånande ringa omfång.
»Här», sade Cassy, i det hon hängde lampan på en
liten krok, som hon för detta ändamål satt in på insidan af
packlåren, — »här skola vi för närmaste tiden ha vårt hem.
Hvad tycker du om det?»
»Är ni säker, att de ej komma och söka efter oss på
vinden?»
»Jag skulle vilja se Simon Legree göra det», sade Cassy.
»Nej, ban är nog glad att få hålla sig på afstånd härifrån.
Och hvad tjenarne angår, skulle hvarenda en af dem hellre
låta skjuta ihjel sig, än visa sig här.»
Något lugnad lutade sig Emmeline tillbaka mot sin
kudde.
»Hvad menade ni, Cassy, då ni talade om att döda
mig?» frågade hon rätt fram.
»Jag menade att göra slut på din svimning», sade Cassy,
»ocli jag lyckades. Och nu säger jag dig, Emmeline, att
du måste sätta dig i sinnet att aldrig svimma, hvad som
än må hända; att svimma är alls icke nödigt. Tänk, om
jag ej hindrat dig att svimma, kunde du nu vara i den der
uslingens våld I»
Emmeline darrade.
Båda sutto en stund tysta. Cassy sysselsatte sig med
en fransysk bok, och Emmeline dukade under för sin
trötthet, slumrade till och sof en stund. Hon vaknade vid höga
rop och hojtanden, hästtramp och tjut af hundarne. Hon
sprang upp med ett svagt skri.
»Bara jagtsällskapet, som kommer hem», sade Cassy
lugnt; »var ej rädd. Titta ut genom den här väggspringan.
Ser du dem ej allesammans dernere? Simon har måst
uppgifva försöket för denna natt. Se hur smutsig hans häst
blifvit af att trampa omkring i gyttjan; till och med
hundarne se modstulna ut. Jo, jo, min bäste herre! Ni kommer
allt att få göra om den här jagten åtskilliga gånger —
villebrådet är sin kos.»
»O, säg ej ett ord!» bad Emmeline; »om de skulle
böra oss!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
