- Project Runeberg -  Onkel Toms stuga : Skildringar från negerslafvarnes lif i Amerikas Förenta Stater /
476

(1892) [MARC] Author: Harriet Beecher Stowe With: Jenny Nyström-Stoopendaal - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Krigslisten - 40. Martyren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

476

»Om de få höra något, så bli de ännu angelägnare att
hålla sig på afstånd», sade Cassy. »Ingen fara; vi kunna
väsnas hur mycket som helst; det skall endast göra ännu
bättre verkan »

Slutligen lägrade sig nattens stillhet öfver huset.
Legree svor öfver sin dåliga jagtlycka och lofvade att taga
skadan igen på morgonen, hvarefter han gick till sängs.

FYRTIONDE KAPITLET.

Martyren.

»Tro ej Guds barn förgätet är,
Om ock dess öde tyckes hårdt,
Om jemt dess väg är törnströdd här
Och korset trycker tungt och svårt.
Ty Gud hvar smärtestund har sett
Och räknat hvarje bitter tår
Och evig salighet beredt

c

At sina barn för sorgens år.»

Bryant.

Den längsta dag måste få ett slut, och äfven den
dystraste natt får omsider en morgon. Under en evig följd af
ögonblick fortskyndar obevekligt den orättfärdiges dag mot
en evig natt, och den rättfärdiges natt mot en evig dag.
Vi hafva följt vår anspråkslöse vän under hans vandring
genom träldomens dag; först gick vägen öfver mildhetens
och trefnadens blomsterfält, sedan genom en hjertslitande
skilsmessa från allt man håller kärt. Vidare hafva vi sett
honom på en solbelyst ö, der ädelmodiga händer dolde hans
bojor under blommor, och slutligen hafva vi följt honom
dit, der den sista strålen af hopp för denna verlden försvann
i natten, och sett, huru under det djupaste jordiska mörker
den himmelska verldens stjernor tindrat med ny och
härlig glans.

Morgonstjernan står nu öfver bergens toppar, och milda
fläktar, som ej äro af denna verlden, låta oss ana, att den
eviga dagens portar hålla på att öppna sig.

Cassys och Emmelines flykt uppretade till det yttersta
Legree, hvilkens lynne redan förut varit svårt, och som
man kunde vänta, urladdade sig hans raseri öfver Toms

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:29:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onkeltom/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free