Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 40. Martyren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
Men det har funnits en man, genom hvilkens lidande
det, hvarmed man menade sig kunna pina, förnedra och
vanära sina offer, förvandlades till himmelsk, ovansklig ära,
härlighet och odödligt lif, och der hans ande råder, der
förmår ännu i dag hvarken gissling intill blods eller någon
annan grym misshandling göra en kristens sista strid annat
än ärofull.
Stod han väl denna långa natt ensam, denne man,
hvilkens hjeltemodiga, älskande ande uthärdade den råa
misshandlingen i det gamla skjulet? —-Nej, det stod vid hans
sida en, endast sedd af honom, »en som liknade Guds Son».
Frestaren stod äfven bredvid honom, förblindad af sin
vanvettiga, despotiska egenvilja, och sökte hvarje ögonblick
tvinga honom att rygga tillbaka för detta lidande och
förråda de oskyldiga. Men det modiga, trogna hjertat höll sig
orubbligt vid den eviga klippan. Liksom sin herre och
mästare visste han, att om han hjelpt andra, kunde han
icke hjelpa sig sjelf, och de gräsligaste lidanden kunde ej
afpressa från honom andra ord, än bön och uttryck af helig
förtröstan.
»Nu är det mest slut med honom, mas’r», sade Sambo,
rörd mot sin vilja af silt offers tålamod.
»Gå bara på, tills han ger sig! Ge på honom, ge på
honom!» röt Legree. »Jag skall tappa af honom hvarenda
blodsdroppe, om han ej vill bekänna.»
Tom öppnade ögonen och såg på sin husbonde. »Ni
arma, eländiga varelse!» sade han; »ni har nu intet mer
att göra. Jag förlåter er af allt mitt hjerta!» hvarefter han
föll i fullständig medvetslöshet.
»Jag tror verkligen de’ ändtligen är slut med honom»,
sade Legree och tog ett steg framåt för att betrakta honom.
»Jo, så är det! Nå, då är åtminstone till slut hans mun
tillstoppad, och de’ ä’ ändå en tröst!»
Ja, Legree, — men hvem skall tysta denna röst i din
själ — deuna själ, der det är slut med ånger, slut med
bön, slut med hopp, och i hvilken redan brinner den eld,
som aldrig släckes?
Det var dock icke alldeles slut ännu med Tom. Hans
förunderliga ord och fromma böner hade träffat hjertat hos de
förfäade negrerna, som varit sin husbondes redskap vid den
grymma misshandlingen; och så snart Legree lemnat dem,
lyfte de ned honom och sökte i sitt oförstånd att återkalla
honom till lifvet — som om det skulle hafva varit att göra
honom någon tjenst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
