Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Den unge husbonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
485
Han kom omsider till Legrees plantage och infördes
hos denne, som han fann sittande i sitt hvardagsrum.
Legree mottog främlingen med ett slags butter
gästvänlighet.
»Jag bar fått böra», sade den unge mannen, »att ni i
New Orleans köpt en karl vid namn Tom. Han har länge
varit vid min fars .egendom, och jag har kommit för att
försöka få köpa honom tillbaka.»
Legrees panna mörknade, och han utbrast häftigt:
»Jo, jag bar köpt en sådan karl, ocb en usel affär gjorde
jag då. Den mest uppstudsige, näsvise ocb oförskämde
hund, man kan tänka sig! Uppviglat mina negrer att
rymma; skaffat bort två slynor, värda åttahundra till tusen
dollars stycket. Han bekände att han gjort det, men då
jag befalde honom säga, hvar de voro, sade ban rent ut,
att ban visste det, men icke ville tala om’et; och dermed
envisades han, ehuru jag basade lionom värre, än jag nå’nsin
piskat en neger. Jag tror han håller på att köla af, och
jag vet ej, om ban kan gå igenom.»
»Hvar är han?» sade George häftigt; »låt mig se honom.»
Den unge mannen var blodröd i ansigtet, och hans ögon
sprutade eld; men försigtigt nog lade han ännu band
på sig.
»Han är der borta i skjulet», sade en liten negergosse,
som stod och höll Georges häst.
Legree sparkade till gossen och svor åt honom; men
George vände sig om, utan att säga något, och gick till
skjulet.
Tom hade nu legat i två dygn efter den ödesdigra
natten; han kände inga egentliga plågor mer, ty hvarje
lidandets nerv var förstörd eller förslöad. Han låg för det
mesta i en stilla dvala; ty hans kraftfulla och välbyggda
kroppshydda kunde ej så lätt släppa ifrån sig den fängslade
anden. Under nattens mörker hade han hemligen besökts
af flere arma, eländiga varelser, hvilka stulo en stund från
sin knappt tillmätta hvilotid för att återgälda honom några
af dessa kärlekstjenster, som ban så frikostigt slösat på
dem. Icke hade just dessa hans lärjungar mycket att gifva
— endast en och annan dryck friskt vatten; men hvad
som gafs, det gafs af välvilligaste hjerta.
Tårar hade fallit på den medvetslöses gamla ärliga
ansigte, tårar af ånger hos arma okunniga hedningar, som
af den döendes kärlek och tålamod väckts till besinning,
och böner om miskund hade framsuckats öfver honom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
