Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Den unge husbonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488
höga och obeskrifliga förvandling, som vittnade om att han
stod nära en annan verld.
Hans andhemtning började nu bli långsam och djup,
och hans breda bröst höjde och sänkte sig tungt. Hans
ansigtsuttryck vittnade om segervisshet.
»Hvem — hvem skall skilja oss från Kristi kärlek?»
framhviskade han matt, och med ett leende på sina läppar
afsomnade han.
George satt försjunken i högtidlig bäfvan. Han tyckte
sig vara på ett heligt rum, och då han tillslöt den dödes
brustna ögon och reste sig upp från hans läger, beherskades
han af en enda tanke, densamma som en stund förut
uttalats af hans anspråkslöse vän: »Hvad det ändå är härligt
att vara en kristen!»
Han vände sig om. Legree stod och stirrade bakom
honom. Det intryck han fått vid denna dödsbädd, lade
band på hans ungdomliga häftighet. Legrees närvaro väckte
nu endast vämjelse hos George, och den enda lust ban kände
var att komma bort ifrån honom med så få ord som möjligt.
Han såg skarpt på Legree med sina svarta ögon och
sade helt enkelt, i det ban pekade på den döde: »Ni har
nu tagit ut af honom allt hvad ni kan. få. Hvad vill ni nu
ha för hans döda kropp? Jag vill föra den härifrån och
gifva den en anständig begrafning.»
»Jag handlar ej med döda negrer», sade Legree buttert.
»Ni må gerna begrafva honom hvar och när ni så vill.»
»Gossar», sade George befallande till ett par, tre negrer,
som stodo och sågo på den döde, »hjelp mig att lyfta upp
honom och bära honom till min vagn, och gif mig en spade.»
En af dem sprang efter spaden; de båda andra hjelpte
George att bära liket till vagnen.
George sade ej ett ord till Legree och såg ej ens åt
honom, der han stod och hvisslade med låtsad likgiltighet,
och utan att motsäga hans befallningar. Sedan följde
Legree dem trumpet till vagnen, som stod utanför dörren.
George utbredde sin kappa i vagnen och lade varsamt
den döde på densamma, under det han flyttade på sitsen,
för att öka utrymmet i vagnen. Sedan vände han sig, fäste
ögonen på Legree och sade, i det han tvingade sig att vara lugn:
»Jag har ej ännu sagt er, hvad jag tänker om denna
högst ruskiga sak; dertill lämpar sig nu hvarken tid eller
plats. Men, herre, detta oskyldiga blod skall få rättvisa.
Jag stämplar detta som mord. Jag går till närmaste
magistratsperson och anger er.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
