Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Den unge husbonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487
»Kalla mig ej stackars gosse!» sade Tom högtidligt.
»Jag har varit en. stackars karl, men detta allt är slut och
öfverståndet nu. Jag står nu alldeles vid porten och går
in i härligheten! O mas’r George, himmelen liar kommit!
Jag har vunnit segern! Herren Jesus har skänkt mig den!
Prisadt vare hans namn!»
George häpnade öfver den kraft, den styrka och ifver,
hvarmed Tom uttalade dessa afbrutna meningar. Han satt
och såg på honom under tystnad.
Tom fattade hans hand och fortfor: »Ni får ej —
genast omtala för Chloe, stackars själ, huru ni fann mig;
det skulle bli förfärligt för henne. Säg henne bara, att ni
fann mig på väg till härligheten, och att jag ej kunde
stanna för hvem det vara må. Och säg henne, att Herren
stod vid min sida öfverallt och beständigt och gjorde allt
för mig ljust och lätt. Och — ack, de arma baruen och
lillan — mitt gamla hjerta bar så ofta svidit för dem. Säg
dem alla, att de skola följa — följa mig! Helsa mas’r
från mig, och min kära, goda missis och alla, alla
der-hemma! Ni kan ej förstå det — men jag tycker jag älskar
dem alla så mycket. Jag älskar alla Guds skapade
varelser —• hvarenda en! Ingenting är såsom kärleken! O,
mas’r George! Hvad det är härligt att vara en kristen!»
I detta ögonblick kom Legree långsamt fram till dörren,
tittade in i skjulet med en min af butter, låtsad likgiltighet
och gick strax derifrån igen.
»Den gamle uslingen!» sade George i sin harm. »Det
är då en tröst att tänka, det den onde skall en dag betala
honom för det här!»
»O, säg ej sål Ni får ej säga så!» sade Tom och grep
hans hand; »han är en stackars, eländig varelse. O, det
är förskräckligt att tänka derpå! Ack, om han bara ville
ångra sig, så skulle Herren genast förlåta honom; men jag
är rädd, han aldrig kommer att ångra sig.»
»Jag hoppas han ej gör det», sade George. »Jag skulle
ej vilja träffa honom i himmelen.»
»Tyst, mas’r George I Det der bedröfvar mig. Ni får
ej känna det så der. Han har ju icke gjort mig något
verkligt ondt; — endast öppnat härlighetens port för mig;
det är allt.»
I detta ögonblick vek den kraft, som plötsligt
uppflammat hos den döende i följd af glädjen vid återseendet
af hans unge mas’r. En plötslig vanmakt kom öfver honom;
han slöt sina ögon, och i hans ansigte visade sig denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
