Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Den unge husbonden - 42. En sannfärdig spökhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
»Jag tager dig till vittne, du evige Gud», sade George
och knäföll vid grafven, — »jag tager dig till vittne, att
jag från denna stund skall göra allt, hvad en man kan
göra, för att utdrifva slafveriets förbannelse från mitt
fosterland!»
Ingen grafvård är rest för att utmärka platsen för vår
väns hvilostad. Han behöfver ock ingen sådan. Hans Herre
vet, hvar ban ligger, och skall uppväcka honom till odödligt
lif och låta honom uppenbaras med sig, då han sjelf
kommer i sin härlighet.
Beklaga honom ej. Sådant lif och sådan död äro ej
att beklaga. Guds härlighet visar sig ej störst i hans
allmakts rika under, utan i den sjelfförsakande, lidande
kärleken. Och saliga äro de menniskor, som ban kallar att
följa honom efter och bära sitt kors med tålamod. Om
sådana står det skrifvet: »Saliga äro de, som sörja; ty de
skola få hugsvalelse I»
FYRTIOANDRA KAPITLET.
En sannfärdig spökhistoria.
Af någon märklig anledning voro vid denna tid
historier om spöken ovanligt allmänt gängse bland slafvarne vid
Legrees egendom.
Man försäkrade hvarandra hviskande, att man midt i
natten hört fotsteg af någon, som gick utför vindstrappan
och vandrade omkring i byggnaden. Förgäfves hade man
stängt till dörrarne till öfre förstugan; spöket måste antingen
haft en dubbelnyckel i fickan eller ock begagnat sig af
andars rättighet från urminnes tid att gå och komma genom
nyckelhålet; ty vandringarne fortsattes såsom förut med en
tilltagsenhet, som verkligen var retsam.
Uppgifterna voro något sväfvande i fråga om andens
yttre skepnad, i följd af den vana, som rådde bland negrerna
— och, så vidt vi veta, äfven bland hvita — att ständigt
tillsluta ögonen och gömma hufvudet under sängtäcken,
kjortlar eller hvad som helst annat, som vid dylika tillfällen
kan tjena till skydd. När sålunda de kroppsliga ögonen
äro försatta ur verksamhet, äro naturligtvis, som hvar man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
