Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43. Slutföljder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
Lille Harry, en vacker och munter gosse, hade blifvit
satt i en god skola och gjorde snabba framsteg i kunskaper.
Den värdige prestmannen vid stationen i Amherstberg,
der George först landstigit, intresserade sig så lifligt för fru de
Thoux’ och Cassys angelägenheter, att ban gaf efter för den
förras enträgenhet och beslöt att följa dem till Montreal och
hjelpa dem vid deras spaningar, hvarvid resan bekostades
af fru de Thoux.
Skådeplatsen förflyttas nu till en liten vacker
bostadslägenhet i en utkant af Montreal. Det är afton. En munter
brasa flammar på eldstaden; ett tebord, täckt af en snöhvit
duk, står dukadt för qvällsvarden. I ett hörn a£ rummet
står ett annat bord, täckt med en grön duk, och på
detsamma en uppslagen skrifpulpet med pennor och papper,
och deröfver en hylla med valda böcker.
Detta är Georges skrifrum. Samma ifver för vinnande
af kunskaper, som under hans ungdom dref honom att midt
under allt sitt släp och sina bekymmer i smyg lära sig
läsa och skrifva, förmådde honom ännu att egna alla sina
lediga stunder åt förkofran af sina insigter.
I närvarande stund sitter han viel bordet och gör
anteckningar ur en årgång af »Familjebiblioteket», som ban
studerar.
»Kom, George», sade Eliza; »du har varit borta hela
dagen. Lägg nu bort den der boken, och låt oss prata,
under det jag gör teet i ordning.»
Och lilla Eliza hjelper sin mamma alt öfvertala fadern,
i det hon tultar fram till honom och söker draga boken ur
hans hand och i stället komma upp på hans knän.
»Ack, du lilla hexa I» säger George och ger efter, såsom
man ju måste göra under sådana omständigheter.
»Så bör det vara», säger Eliza, i det hon börjar skära
bröd. Hon ser nu litet äldre ut; hennes gestalt är något
fylligare och hennes hår är nu upplagdt mera matronlikt än
förr; men det är ej svårt att se, det hon är så nöjd och
lycklig som möjligt.
»Harry, min gosse, hur kom du tillrätta med din
räkning i dag?» säger George och lägger sin hand på sonens
hufvud.
Harry har ej mer sina långa lockar, men sina klara
ögon med de långa ögonhåren kan ban ej förlora, och icke
heller den vackra, ädla panna, som nu strålar af
segerstolthet, då han svarar: »Jo, jag räknade alltsammans sjelf,
pappa, och ingen hjelpte mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
