Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43. Slutföljder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
501
»Det är rätt», säger fadern; »lita endast på dig sjelf,
min gosse. Du bar bättre utsigter du, än din stackars far
någonsin bade.»
I detta ögonblick börs en klappning på dörren, och
Eliza går och öppnar. Hennes glada utrop; »Ah, är det
ni!» tillkallar hennes man, och den gode pastorn från
Am-herstberg välkomnas. Han har i sällskap med sig två
fruntimmer, och Eliza ber dem sitta ned.
För att nu säga sanningen, hade den hedervärde pastorn
uppgjort ett litet program, enligt hvilket det hela borde
utveckla sig, och under vägen till stället hade man med
mycken klokhet och förtänksamhet uppmanat hvarandra att
icke genom förtidiga afslöjanden bryta den ordning, hvarom
man på förhand öfverenskommit.
Huru bestört blef derför ej den gode pastorn, då, just
som han vinkat åt damerna att sätta sig och tog fram sin
näsduk för att torka sig om munnen och sedan i bästa
ordning öfvergå till sitt förberedande tal, fru de Thoux
förstörde hela planen med att slå armarna om Georges bals
och rödja alltsammans genom att med ens utbrista: »Känner
du ej igen mig, George? Jag är ju din syster Emily!»
Cassy hade satt sig ned och förhöll sig jemförelsevis
mera lugn och skulle hafva utfört sin rol mycket väl, om
ej lilla Eliza plötsligt visat sig för henne, i gestalt och
utseende och ända till det lockiga håret en fullkomlig afbild
af hennes dotter, då hon för sista gången såg henne. Den
lilla varelsen såg upp på henne, och Cassy tog henne i
sina armar och tryckte henne till sitt bröst, i det hon sade,
såsom hon i det ögonblicket bestämdt trodde vara sant: »Min
älskling, jag är din mor!»
Det var i sanning brydsamt nog att här få allt att
gå i tillbörlig ordning; men den gode pastorn lyckades
slutligen att få dem alla stilla, så att han kunde hålla det tal,
hvarmed han haft för afsigt att inleda förhandlingarne, och
hvilket till den grad slog an på åhörarne, att de alla
snyftade rundt omkring honom på ett sätt, som kunnat
tillfredsställa hvilken talare som helst, antingen ban tillhört
forntiden eller nutiden.
Alla knäböjde vid hvarandras sida, och den fromme
mannen bad; ty det finnes känslor så upprörda och
stormande, att de enda«t kunna bringas till ro genom att
ned-läggas i den allsmäktiga kärlekens sköte. Derpå reste de
sig, ocb de återfunna slägtingarne omfamnade hvarandra,
intagna af en helig förtröstan på honom, som uttagit dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
