Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43. Slutföljder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
land tillämpar jag stundom i mitt hjerta detta sköna
profetiska ord: Eftersom du har varit öfvergifven och föraktad,
så att ingen mer ville träda in i dig, vill jag göra dig till
en evig härlighet och till en fröjd för många slägten.
Du kallar mig kanske en svärmare och säger mig
måhända, att jag ej väl betänkt, hvad jag företager mig. Jo,
jag har öfvervägt saken och beräknat kostnaden. Jag
begifver mig till Liberia, icke som till ett sagans Elysium,
utan som till ett arbetsfält. Jag väntar att få händerna
falla af arbete och af strängt arbete; jag väntar mig att få
kämpa med hinder och svårigheter af alla slag, och kämpa
så länge jag lefver. Detta är det som jag ser för mina ögon,
och deruti åtminstone är jag viss att jag ej misstar mig.
Hvad , du än må tänka om mitt beslut, så skänk mig
fortfarande ditt förtroende, och vet, att hvad jag än gör, så
gör jag jag det af hela mitt hjerta för vårt folk.
George Harris.»
Några veckor derefter steg George med hustru, barn,
syster och moder ombord för att afresa till Afrika. Om vi
ej alltför mycket misstaga oss, sk^ll nog verlden få höra
talas om honom derifrån.
Angående våra öfriga personligheter hafva vi ej
synnerligen mycket att ytterligare meddela, utom ett ord rörande
miss Ofelia och Topsy, samt ett afskedskapitel, egnadt åt
George Shelby.
Miss Ofelia tog Topsy med sig hem till Vermont, till stor
förvåning för denna allvarliga och betänksamma krets, som
i Nya England går under namn af »Vi och våra». »Vi
och våra» ansågo, att börja med, detta vara en besynnerlig
och onödig tillökning i sitt välordnade hushåll; men så
genomgående framgångsrik visade sig miss Ofelia i sin
samvetsgranna sträfvan att göra hvad bon borde mot sin elev, att
barnet hastigt tillvann sig familjens och grannarnes ynnest och
välvilja. Då hon blifvit fullväxt, blef hon på egen begäran
döpt och medlem af den kristna församlingen på platsen,
samt visade så mycket förstånd, verksamhetslust och ifver
att göra det goda i verlden, att hon till slut föreslogs och
antogs att gå ut som missionär till en station i Afrika. Vi
hafva hört berättas, att samma rörlighet och snarfyndighet,
som gjorde henne så ostadig och oberäknelig i allt hvad hon
företog sig, under det hon var barn, numera fått en bättre
och nyttigare användning vid handledningen af hennes
hemlands barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
