Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43. Slutföljder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506
som irländare, tyskar och svenskar. Jag medger, att vi
hafva en sådan rätt. Yi borde hafva frihet att ansluta oss
till republikens folk, att utan anseende till vår färg eller
till kastfördomar höja oss efter vårt personliga värde; och
de, som vilja bestrida denna vår rätt, äro otrogna mot sina
egna högt uttalade grundsatser om alla menniskors
jemlik-het. Vi borde isynnerhet här hafva sådan rättighet. Vi
hafva mer rätt dertill än menniskor i allmänhet; vi hafva
en förorättad nations anspråk på godtgörelse för lidna
orättvisor, men det är ej en sådan anslutning, jag önskar; jag
vill hafva ett land, ett folk, som jag kan kalla mitt eget.
Jag tror att den afrikanska folkstammen har sina särskilda
egendomligheter, som böra utvecklas i civilisationens och
kristendomens ljus, och hvilka, om ock icke desamma, som
den anglosachiska folkstammens, likväl kunna visa sig vara
i moraliskt afseende af högre ordning.
Den anglosachiska folkstammen har fått till uppgift att
föra verlden framåt under det skede, då den under kamp
och strid bryter väg för mensklig hyfsning och odling. För
denna uppgift är denna folkstam särdeles lämpad genom
sitt allvar, oböjlighet och kraftfullhet; men såsom kristen
ser jag framåt mot en annan tid, som komma skall. Jag
tror vi nu stå vid inbrottet af denna tid, och de våldsamma
skakningar, som nu genomgå nationerna, äro, som jag
hoppas, endast födslosmärtor för ett tidehvarf af allmän fred
och broderskap.
Jag är viss, att Afrika kommer att väsentligen
utvecklas på kristendomens grund. Om ock den afrikanska
folkstammen ej utmärker sig genom gåfvan att herska och
befalla, så är den deremot framstående för sin tillgifvenhet,
ädelmod och försonlighet. Sedan negrerna luttrats i
orättvisans och förtryckets smältugn, måste de låta sina hjertan
genomträngas af den härliga läran om kärlek och
försonlig-het, genom hvilken endast de kunna segra, och hvilken de
äro kallade att utbreda öfver Afrikas fastland.
Hvad mig angår, måste jag erkänna min svaghet
häruti — mer än hälften af blodet i mina ådror är af det heta
och häftiga anglosachiska slaget —; men jag har vid min
sida en vältalig predikare af evangelium i min intagande
hustrus person. Då jag förirrar mig, leder alltid hennes
saktmodiga ande mig tillrätta och ställer mig för ögonen
vårt folks kallelse och uppgift som kristna. Såsom en
kristen fosterlandsvän och en lärare i kristendomen går jag
till mitt land — mitt utvalda, härliga Afrika, och på detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
