Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 44. Befriaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
509
»Ja, Chloe; inen endast en rad, bara för att säga mig,
att ban skulle vara hemma i afton, om’ ban kunde; ocb
intet vidare.»
»Han sade väl ingenting om min gubbe, tänker jag?»
sade Chloe och fortfor att plocka med tekopparne.
»Nej, det gjorde han ej. Han nämnde ej om något
alls. Han skref, att ban skulle omtala alltsammans, då ban
kom hem.»
»De’ ä’ just likt mas’r George; han är alltid så
begif-ven på att tala om allting sjelf. Jag kommer ihåg nu, att
mas’r George alltid gör så. Kan ej förstå, för min del, hur
hvitt folk står ut- med att ha så mycket att skrifva, som
de alltid ha; — skrifning går så långsamt och är så
besvärlig.»
Fru Shelby log.
»Jag tänker, min gubbe lär nog ej känna igen gossarne
nu och lillan. Ja, hon är ju stora tösen nu; snäll är hon
också, och rask se’n, hon, Polly. Hon är hemma i vår
stuga nu och ser efter majskakan. Jag lagade till den
alldeles som min gubbe tyckte bäst om den, just som den jag
bakade åt honom morgonen, då han fördes bort. Ack, ack,
bur jag kände det den morgonen!»
Fru Shelby suckade och kände liksom en tyngd på sitt
hjerta vid denna hänsyftning. Hon hade känt sig orolig
bela tiden, sedan bon fick sin sons bref, och fruktade att
något kunde ligga doldt bakom hans tystnad.
»Missis har ju qvar sedlarne?» frågade Chloe oroligt.
»Ja visst, Chloe.»
»Ja, si, jag ville gerna visa gubben just de der
sedlarne, som konfelctorn gaf mig. ’Hör du, Chloe’, sa’ ban,
’jag såge gerna du stannade längre hos mig’. ’Tackar så
mycke’, mas’r’, sa’ jag, ’de’ skulle jag nog göra, men min
gubbe kommer hem, och missis kan ej undvara mig längre.
’De’ ä’ just, hvad jag sa’ honom. Mycke’ snäll man, den
der mas’r Jones!»
Chloe hade enträget yrkat att samma sedlar, hvarmed
hennes lega betalts, skulle förvaras, för att förevisas hennes
man till bevis på hennes skicklighet; och fru Shelby hade
beredvilligt samtyckt att efterkomma hennes önskan.
»Han kommer ej att känna igen Polly — gubben, de’
ä’ ju fem år, se’n de togo honom. Hon var ju så liten då
och kunde nätt och jemnt stå för sig sjelf. Jag minns, hur
roligt han tyckte de’ va’, då hon jemnt och ständigt trillade
omkull, då hon skulle försöka gå. Hå hå, ja ja!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
