Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 44. Befriaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
Man hörde nu rasslet af hjul.
»Mas’r George I» ropade tant Chloe och rusade till
fönstret.
Fru Shelby skyndade ut till förstugdörren, och sonen
slöt henne i sin famn. Tant Chloe stod och stirrade oroligt
ut i mörkret.
»Stackars, stackars tant Chloe», sade George medlidsamt
i det han tog hennes sträfva svarta hand mellan båda sina;
»jag skulle gerna hafva gifvit allt hvad jag eger för att
få föra honom med mig hem; men han har gått till ett
bättre land.»
Fru Shelby lät höra ett smärtsamt utrop, men tant
Chloe stod tyst.
Alla gingo in i matrummet. Sedlarne, öfver hvilka
Chloe var så stolt, lågo ännu på bordet.
»Der», sade hon, i det hon tog upp dem och med
darrande hand räckte dem till sin matmor, »vill aldrig se eller
höra talas om dem mer. De’ gick alldeles som jag trodde
— såld och mördad på de der gamla plantagerna!»
Chloe vände sig stolt för att gå ut ur rummet. Fru
Shelby följde henne stilla, fattade hennes ena hand, drog
henne ned på en stol och satte sig bredvid henne.
»Min stackars, snälla Chloe!» sade hon.
Chloe lutade sitt hufvud mot sin matmors axel och
utbrast under snyftningar: »O missis! Förlåt mig, mitt
hjerta är krossadt — de’ ä’ alltsammans!»
»Ja, det förstår jag nog», sade fra Shelby under det
tårarne runnö ur hennes ögon, »och jag kan ej trösta dig,
men Jesus kan det. Han helår förkrossade hjertan och
läker deras sår.»
Det blef en stunds tystnad, hvarunder alla gräto.
Slutligen satte sig George bredvid den sörjande, fattade hennes
band och berättade med gripande enkelhet uppträdet vid
Toms dödsbädd och hur han segerglad gick ur tiden, samt
framförde hans sista kärleksfulla helsning.
Omkring en månad derefter voro en morgon alla
tjenarne på Shelbys gods samlade i den breda korridor, som
gick genom hela boningshuset, för att höra några ord, som
deras unge husbonde ville säga dem. Till allas förvåning
inträdde han till dem med en bundt papper i handen; den
innehöll fribref för alla slafvarne vid egendomen, och han
uppläste dem det ena efter det andra och öfverlemnade
dem till de närvarande under deras tårar, snyftningar och
utrop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
