Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 44. Befriaren - 45. Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512
och barn. Täuken på er frihet hvar gång I sen onlcel Toms
stuga, och låten henne mana er att följa hans fotspår och
blifva lika hederliga, trofasta och lika uppriktiga kristna,
som han var.»
FY BTIOFEMTE KAPITLET.
Slutord.
Författarinnan bar genom skrifvelser från olika delar
af landet mottagit många förfrågningar, huruvida denna
berättelse är sann, och vill nu härmed lemna ett allmänt
svar på dessa frågor.
De särskilda tilldragelser, som bilda berättelsen, äro till
en mycket stor del verkliga händelser, af hvilka många
inträffat under författarinnans egna eller hennes personliga
vänners ögon. Hon och hennes vänner ha påträffat karakterer,
hvilka fått tjena som förebilder till nästan alla här tecknade
personer, och många af samtalen äro ord för ord
upptecknade, såsom författarinnan hört dem eller såsom de
meddelats henne.
Elizas utseende" och den karakter, vi gifvit henne, äro
tecknade efter natureu. Onkel Toms osvikliga trohet,
gudsfruktan och hederlighet har mer än en motbild, som
författarinnan personligen känt. Några af de djupast tragiska
och romantiska, äfvensom några af de fasansfulla
tilldragelser, vi tecknat, hafva likaledes sina motbilder i verkligheten.
Tilldragelsen med modern, som på isen flydde öfver
Ohiofloden, har, såsom det är allmänt kändt, verkligen egt rum.
Prues historia (19:e kapitlet) är skrifven efter meddelanden
från författarinnans broder, som vid den tiden, då ban
personligen bevittnade en liknande tilldragelse, var
uppbördsman för ett stort handelshus i New Orleans. Från samma
källa hafva vi hemtat skildringen af plantageegaren Legrees
karakter. Om honom skrifver författarinnans broder, efter
att hafva på en af sina handelsresor besökt hans plantage:
»Han lät mig verkligen känna på sin knytnäfve, som också
var hård som en smidesslägga eller en jernklump, hvarvid
ban lät mig veta, att den blifvit hård genom att hamra på
negrer. Då jag lemnade plantagen, drog jag djupt efter andan
och kände det, som om jag sluppit från ett odjurs håla.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
