Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. En afton i Onkel Toms stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 ONKEL TOMS STUGA»
spjufver, som vore i stånd att döda henne och som säkerligen enderå
dagen skulle komma att taga lifvet af henne med sina roligheter. På
livar och en af dessa hemska förutsägelser följde en ny skrattsalfva,
som för hvarje gång blef allt långvarigare och högljuddare ända till
dess Georg, verkligen började tycka, att han tvifvelsutan vore ett
mycket farligt kvickhufvud, som måste akta sig för att göra sig “ så
rolig som han kunde.”
“Och ni sade så till Tom? Gjorde ni det verkligen? O, Herre,
du min skapare, hvad de barnen kunna hitta på ! Och ni skröt för
Tom ? O, hvad det var roligt, livad det var roligt! Master Georg^
ni kunde då narra en tordyfvel att skratta ! ”
“ Ja,” svarade Georg, “ jag sade till honom : ‘ Tom, du skulle smaka
tant Kloes pastejer; de äro af den rätta sorten, må du tro/ sade jag.”
“ Stackars Tom, han kunde ju inte det,” sade nu tant Kloe, hvilkens
medlidsamma hjärta syntes röna ett starkt intryck af tanken på Toms
sorgliga belägenhet att vara utestängd från njutningen af hennes läck¬
erheter, hvarför hon också tilläde : “ Ni kunde ju bjuda honom hit på
middag en af de närmaste dagarne, master Georg; det skulle vara
mycket snällt af er. Ni förstår, master Georg, att ni inte bör förhäfva
er öfver någon för edra förmåners skull, ty alla våra förmåner hafva
vi fått till skänks — det borde vi alltid komma ihåg,” slutade tant
Kloe mycket allvarligt.
“Välan, jag tänker bjuda hit Tom en dag i nästa vecka,” sade
Georg, “och du får då göra ditt bästa, tant Kloe, så att vi riktigt kunna
få Tom att göra stora ögon. Jag undrar, om vi inte skulle kunna få
honom att äta så, att han har känning af det i fjorton dagar?”
“ Jo, jo, det skola vi säkert,” genmälde tant Kloe förtjust; “ vänta
bara, skall ni få se! När jag tänker på några af våra riktiga, fina
middagar! Kommer ni ihåg den där stora kycklingpastejen jag
lagade, när vi gåfvo middag för general Knox ? Det var så när som
på ett hår, att missis och jag blifvit osams den dagen för skorpans
skull på pastejen. Jag vet inte, hvad som far i de fina damerna ibland;
men understundom när en stackare har det allra största ansvar på sig
och är som allra värst i tagen, så komma de just och hänga näsan öfver
en och blanda sig i hvad man har för händer! Nå, missis ville, att
jag skulle göra på det viset, och hon ville, att jag skulle göra på det
viset, och till slut blef jag stucken och sade ganska näsvist: ‘ Missis,
se på edra vackra, hvita händer med sina långa fingrar och gnistrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
