Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. En afton i Onkel Toms stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 69
boende familjer och hade erhållit tillåtelse att öfvervara bönemötet,
drogo äfveu sitt strå till stacken genom att hvar från sitt håll berätta
små roande nyheter ur dagskrönikan. Detta allt afhandlades med
samma ifver och allvar som liknande småskvaller inom de högre
kretsarne.
Efter en liten stund började sången till alla de närvarandes synbara
belåtenhet Icke ens de många störande näsljuden kunde förtaga
verkan af de af naturen välklingande rösterna. Melodierna voro på
en gång vilda och själfulla ; orden voro stundom lånade ur någon
vanlig och välkänd psalm, som brukade sjungas i kyrkorna; stundom
voro de af en vildare, mera obestämd karaktär och hade förmodligen
uppsnappats vid någon af de stora gudstjänsterna i det fria.
En af dessa sistnämda sånger hade följande omkväde, hvilket sjöngs
med mycken kraft och uttryck :
“När jag i striden stupar,
När jag i striden stupar,
Min själ till himlen far.”
I en annan af deras favoritsånger upprepades ofta följande ord :
“ Si, jag far till himlens ängder, vill du icke följa mig?
Ser dn ej, hur änglar vinka, hur de kalla oss till sig?
Ser du ej den gyllne staden med dess fröjd evinnerlig?”
I ännu andra sånger nämdes ständigt “ Jordans stränder,” “ Ka¬
naans fält” och “Nya Jerusalem,” ty negerns lidelsfulla och fanta¬
sirika själ fäster sig städse med förkärlek vid lifliga och målande
sånger och uttryck. Under sången gladde sig somliga, andra ropade,
åter andra klappade i händerna eller skakade jublande hand med
hvarandra, som hade de redan vunnit den härlighet, hvarom de
sjöngo.
Emellan sångerna förmanade och uppmuntrade man hvarandra eller
berättade hvarandra sina erfarenheter. En gammal gråhårig, orkeslös
gumma, som för länge sedan upphört att kunna arbeta, men som hölls
i stor vördnad såsom ett slags lefvande krönika öfver förflutna händel¬
ser, steg nu upp och yttrade, lutad mot sin staf:
“ Gud vare med er, barn! Jag är mycket glad öfver att ännu en
gång få höra er alla och se er alla, emedan jag icke vet, när jag kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
